Det var massa ärenden som skulle hinnas med idag, och dessutom en poddinspelning på morgonkvisten så vi kom liksom inte iväg förrän efter lunch och då somnade Marsipanrosen omedelbums i bilen. Under de oh så viktiga sovstunderna jobbar vi alltid som små illrar med torprenoveringen så jag passade på att klippa till sånna dära fiffiga mattor till kökslådorna och började tvätta av ett hörnskåp som ska målas. Jesper skruvade ihop gjutmallarna till bänkskivorna och jag fortsatte med att korta av ringen till sänghimmeln och skruvade upp både den och den lilla över marsipanmobilen till säng.

 

Förutom det så hämtade jag smideskrokarna som vi låtit tillverka till lofttrappan så att den ska kunna hakas loss och ställas undan när en inte vill ha en trappa mitt i rummet och detta monterade makarna Z tillsammans utan minsta svordom, (förutom det skriftkänsliga f-ordet jag lät undslippa när jag sparkade fotknölen i en målarburk just som vi baxade runt på trapph-vetet. Ok, emfasen kanske inte stod helt i proportion till smärtan och kan eventuellt varit ett litet utlopp för någon mot förmodan samarbetssvårighet med min bättre hälft. Må hända.) så gott som.

 

Sen vaknade stjälpredan och det var liksom bara att glömma allt vad grundmålning heter så vi gick och pallade jordgubbar istället. Fruktsockerhög som ett miljonprojektshus och minst lika kladdig kartade sen Rosen kavat uppför trappan (flyttbar, just saying) eftersom det ryktats att hennes nya storsäng aka marsipanmobilen stod där. Och sen blev det cirkus. För även om myggnäten främst ska fylla en viktig funktion under heta sommarnätter med öppna fönster och således är lite mindre drömmiga än riktiga sänghimlar så var det så fantastiskt fint för en tvååring to be. H i m m e l s k t, mer exakt. Det hoppade och skuttades och gjordes kullerbyttor och tändes och släcktes lampor och hon kunde liksom knappt ta in vilken fantastisk säng hennes mamma och pappa numera har i torpet.

 

Jag tappade räkningen på antalet gånger hon satt på rumpan och kurade ihop sig och med det där glittriga leendet konstaterade "my-y-ysigt".

 

 

Okej då, minivarianten i marsipanmobilen gick inte heller av för hackor med det går tusan inte att hoppa i den sängen. Utan bulor vill säga.

 

 

Tur att den här helgen snart är över så att jag hinner bestämma mig för trappräcke för det här håller inte, hela familjen vill bo där, sova där. Helst igår.