Efter en intensiv gårdag på hemmaplan så åkte vi ut till torpet och jag har mest legat i hängmattan som skuggades av körsbärsträdet. Den största ansträngningen har under dagen varit att peta upp solglasögonen när de gled ner på näsan av värmen...

Nej inte direkt va. Du gick inte på den säger du? Nåväl, nej riktigt så skedde icket. Istället började familjen med att utrymma huset inför städfirmans ankomst (bästa äktenskapsförmedlaren, säger bara det) med en frukostpicknick. Sen hängde vi på låset på vår favorit-handelsträdgård där vi omsorgsfullt spenderade åtminstone ett halvårs barnbidrag eller så. Vad gör man inte för att ge ungarna en bra uppväxt omgiven av... träd?!

Ja för det var ju det där med att vi nu är inne på vår femte torpsommar och tredje hussommar och fortfarande lyser de där träden med sin frånvaro

för de är ju så fjuttiga

. Jo tack, och fjuttiga lär de förbli om man aldrig planterar några.

Men i morgon, då händer det tusan magi för då ska vi plantera inte bara ett utan två familjeträd, ett äppel-trio och ett triss i körsbär.

På samma träd!

(ja inte både körsbär och äpple på samma utan två s k familjeträd var det alltså som konkurrerade ut vaccineringsmutor och gummistävlar från Polarn & Pyret

) 

Viva ympning. Och när vi satt här på trappan för ett par timmar sedan medan solen började dippa bakom skogen så kisade jag i den riktningen och konstaterade att det hade varit väldigt tjusigt att göra en växtportal och snickra ihop en grind och verkligen skapa en entre?! Något i stil med den här inspirationsbomben från

boken Paradiset

. För jag är inte bra på att skörda mina sådder, att stänga av och inte hela tiden låta nya ideer växa till liv. Inte bra alls faktiskt. Och första intrycket är ju ändå  väldigt viktigt. Även för torp.

Foto: faksimil Sara Zetterström av boken

Paradiset