Nästa så att jag skäms över att skriva detta, det är ju inte riktigt PK att i vårt curlande samhälle inte precis alltid sätta barnen i främsta rummet. Men kanske att jag kommer undan med det eftersom jag är inredare (sagt med li-ite förhöjd pitch och a-aningens överlägsen ton) och ni vet ju hur känsliga sånna är med färger och disharmonier...

 

Hursomhelst ni är många som har frågat om en central tingest i ett par av de senaste inläggen så här kommer storyn bakom g u n g a n. När Marsipanrosen fick en önskad trägunga (de växer minsann inte på träd höll jag på att skriva men det är ju typ precis det de gör) i 1-årspresent av stormostern (stor som i äldst, annars är hon precis lagom) så blev vi så lyckliga och tog genast med den ut till torpet. Väl där tog sommaren slut innan vi hann skaffa fram en stege hög nog att nå killimanjaro-trädet vi hade för avsikt att hänga den i så mean while gungades det friskt i storstugan, från takbjälkarna mellan linneskåpet och kakelugnen. När även hösten tog slut (gjorde den förresten det någon gång, det kom ju aldrig någon vinter 2013?!) och vi kramade torpet hej då så kom vi på att vi hade takbjälkar även hemma på vår gata i stan och gungan fick lämna de evigt gröna ängarna och bli stadsbo för en "vinter" ("lång kall höst" om du frågar mig).

 

 

Jamen så vad jiddrade jag om i början av detta inlägg om barns bästa och hitan och ditan? Jo, ni förstår, det finns ju massa studier på att barn gillar klara och starka färger varför majoriteten av alla leksaker görs i just det, målgruppsanalys och sånt ni vet. Sen finns det ju andra studier (i.e. littlemissfixit.blogg.se) som påvisar att inredare gillar en dovare färgskala och hade den här gungan kunnat dingla bland de andra färgglada happy happy-leksakerna må det vara hänt men när den skulle bli en del av inredningen i vardagsrummet så fick den helt enkelt anpassa munnen efter matsäcken såattsäga, och målas om. Om det inte vore så att jag omedelbums var tungen att köpa nya rep eftersom originalet fick gungan att hänga oroväckande högt även för den mest äventyrliga av föräldrar, så hade den kanske kommit undan med sin tjofaderittan-look, men så fort repen blev vita (de svarta var f ö slut) så såg jag att en re-make var nödvändig.

 

 

Så här kom det där presskittet från Sadolin in i bilden, det var ju liksom lite som från himlen skickat med sina perfekta små färgburkar i många olika men väl samstämda kulörer och demonteringen var ett faktum. Gissa om jag fick måla som en liten iller, man tar ju inte ner "gongan" obemärkt liksom och när den alltid lika peppande maken deklarerade för nejonungen att "den där gungan lär du inte få se på ett halvår när mamma ska hinna med alla projekt" så tog det fyr och den var klar i en kattblink (ni vet, snabb som en blink men ändå lite långsam) en tisdagkväll framför Bygglov. Hur smidigt som helst att måla med träkulorna på rundstav.

 

 

Inget ont som inte har något gott med sig för från att bara kunna påvisa grundfärgerna tidigare deklarerade Marsipanrosen glatt igår att den översta kulan var "be-esch". Jag fick ju givetvis rätta henne till Ljus-rosa (pastell) men snart kommer hon kunna både Mullvad och Vinröd också!