Det är lustigt det här med att byta hem. Efter drygt sju år i Hundrakvadrataren kände vi oss verkligen färdiga med lägenheten och var otroligt pepp inför flytten till sekelskiftesvilla och på det stora hela finns det inte mycket annat att säga än att vi stormtrivs. Däremot konstaterade jag vid helgens middagsbord att det var mysigare att äta middag i Hundrakvadrataren men är mysigare soffhäng i Hundraåringen.

 

Vi satt väldigt sällan i lägenhetens kök utan föredrog middagsbordet i vardagsrummet där takbjälkar och rymd bidrog till en himla skön känsla (och man slapp se matlagningsröran medan man åt). I Hundraåringen har vi matbordet i köket och inte heller här är köket min favoritplats för att uttrycka mig diplomatiskt. Dessutom är det lite trång nu när matbordet är inklämt mellan ena köksbänken och köksfönstret. Inte trångt trångt men liksom inte dansgolvsöppet som i lägenheten. Så jag vill byta vårt stora och helt fantstiskt praktiska bord mot ett som är lite mer petit. 

 

Precis innan jul damp det ner pressbilder på februarinyheterna från Ikea och där fanns bl. a ett par köksbord som tilltalade mig, eller rättare sagt underreden till köksbord för det fiffiga är minsann att man nu kan kombinera lite som man själv behagar och välja mellan sju underreden och nio bordsskivor. Dalshult/Slähult är ju hur fint som helst i sin nordiska blondhet men bordsskivan är alldeles för kort för vårat kök, och rundade hörn optimerar inte ytan. På den svarta kombinationen Grebbestad/Ryggestad är ju spirorna (Ryggestad får man anta) hur fina som helst, men återigen finns det lite att önska på skivans längd. Det bästa hade varit en skiva på 240x85 cm i vårat kök så det lutar troligtvis mot ett specialbygge, eventuellt med en februarinyhet från Ikea som underrede.