Faktiskt, trots allt som hänt i vår gamla lägenhet så har jag inte en enda gång saknat den sedan flytten för ett halvår sen. Förrän nu. Fick lite bilder av Henke, en av fotograferna jag jobbar med, och fastnade för en från vårt gamla kök. Det var en av de svåraste sakerna med att flytta till Hundraåringen. Vetskapen om att inte kunna skapa drömköket med tanke på att det går emot alla mina principer om hållbarhet och överkonsumtion eftersom de förra ägarna renoverade köket så sent som 2010 (inte i min stil, needless to say). Men. Istället för att gråta över mjölken jag aldrig fick möjlighet att spilla så kände jag nu med det gamla framför ögonen (jag saknar värmen från träet och läderdetaljerna) att, nä, jag får göra det bästa av situationen. Ändra de värsta störningsmomenten så medvetet jag bara kan och acceptera det jag inte kan påverka... vänta det här lät lite som ett tolvstegsprogram. Oh well, en liten bön för sinnesro i inredningssjälen kan vi nog behöva lite till mans: