Jag har bara sovit tre timmar inatt. Tre(!). Det kommer onekligen att bli en lång dag. Marsipanrosen sover oroligt, förmodligen på grund av både förkylning och att mycket händer i hennes utveckling nu. Det märks. Och jag sover oroligt för att huvudet och bihålorna spränger och Rosen stökar runt i sin säng och behöver en hand på ryggen emellanåt för att somna om, och som sagt just somna om är inte min bästa gren.

 

I brist på sömn har jag ägnat småtimmarna åt bloggläsning på mobilen och känner, efter att ha läst House of Philias förklaringsinlägg, att jag vill skriva något i ämnet. Tydligen blev flera barnlösa läsare kränkta av att Petra uppmärksammade Mors dag!? Detta fick mig att hajja till för det var ju inte allt för länge sedan jag själv tillhörde den ofrivilligt barnlösa skaran. Men skulle firandet av Mors dag då kränkt mig? Nej. Hur jävliga de tre åren av månatlig besvikelse varje gång mensen kom, varje IVF som misslyckades (tre) och varje gång en vän berättade att hon var gravid så missunnar jag ingen att fira storheten i att vara mamma. Vare sig man fått biologiska, IVF, adopterade eller fosterbarn. Och visst, det är lätt för mig att säga nu när jag själv har firat (firat och firat, vi var tre apförkylda tröttmössor) min första Mors dag efter att vårt lilla mirakel den Vilda bebin valde att flytta in i min livmoder och sedan komma ut och berika livet som den maripanros hon är, men jag har ju själv varit på andra sidan och så himla lättstött tycker jag inte att man kan vara. Livet är inte rättvist, det är det enda som är säkert. Varför skulle annars barn drabbas av cancer, den mest omtänksamma personen dö i en bilolycka eller en redan snorrik person vinna på lotto? Själv har jag inte den oproblematiska relationen till min egen mamma som jag önskar men vi jobbar på det. Visst hade jag kunnat fokusera på dem som jag vet har det och känna mig både missunnsam och besviken på livet som serverar lite citroner emellanåt, men hade det verkligen varit rätt fokus? Nej, då är det bättre att göra lemonad av de sura tankarna och lägga sig i hängmattan och njuta av att solen skiner, för det gör den garanterat även bakom molnen. Glöm inte det.