Du nämner inte mig vid en eventuell skilsmässa va?

Det här inlägget är till dig som i min läsarundersökning skrev att du enbart följer två bloggar. Varken mer eller mindre. Och att detta är den ena (Je-eee-ez! Jag känner ingen press för ditt internetuella utbyte här, nej inte alls). 

Förlåt, eller ska jag säga grattis? Med tanke på den så gott som obefintliga uppdateringen så har ju du halverat din bloggtid på sistone. Mer tid för dig att "göra annat", det är ju sånt en läser hela tiden att högt uppsatta kostymmänniskor vill ha. Nehe du är ingen högt uppsatt kostym människa? Men jag blir ändå lite nyfiken på, eller aningens orolig för vad ditt "annat" kan tänkas vara?

Om det är ett ohemult kreativt love life med "the little piece of meat of the week" är jag först att gratulera. Verkligen. ...kul. ... För dig. 

Eller har all den här ackumulerade tiden med webbens svarta hål plötsligt gett dig en lucka för en längre vistelse i ett land med en medeltemperatur som inte sjunker under +20 grader. Grattis.

För du råkar väl inte ha en tvååring hemma? 
Du har det? Men inte en sån som kan allt själv va? Inte en sån som använder decilitermåttet till vällingpulvret som ska i flaskan med öppning modell sugrör, inte en som ser ut som Spike i Notting Hill när hen klätt på sig och även inte bara önskar, utan ser det som en självklarhet, att gå så till dagis? Inte en som har millimeterpassning på var makaronerna ska ligga på tallriken va, eller en som vägrar sitta på pottan och lika notoriskt vägrar blöja, inte en som förvandlas till ett radband av grodyngelsgelé (en vet ju hur svårhanterliga såna är) så fort en tid finns att passa (och det händer ju)?

H A R du det?

Shit.

Och nu har jag alltså halverat möjligheten att koppla ur mammapiloten, fått klockan att stanna strax innan det livsnödvändiga klockslaget "me time", klippt itu det lilla halmstrået en famlar efter för att inte Usain Bolt-springa till närmaste kudde och skrika som en sinnessjuk...

Alltså, jag har bara lite svårt att få tiden att räcka till just nu.
Förlåt.

Kommentarer
Postat av: Sara Lindeborg

💜💜💜💜💜💜💜💜💜Åh! Stora kramar till dig! Vi med kontorsjobb, 2åringar och 4åringar, som bara läser två bloggar, och som inte har något eget socialt liv, förstår precis hur du har det. Pausa och andas. Vi tvättar och städar och trampar på legobitar så länge... 💜♡♡♡

Svar: En kan aldrig få för många hjärtan!!! <3<3<3<3<3<3<3<3
Little Miss Fix It

2014-12-08 @ 14:39:08
Postat av: Sara Lindeborg

Men jösses! Hur många hjärtan hamnade i min kommentar egentligen?!? Jaja, en stressad småbarnsmorsa som skickar mycket kärlek, helt enkelt! 😂

Svar: Love it!
Little Miss Fix It

2014-12-08 @ 15:15:25
Postat av: Anonym

Åh, vilket underbart inlägg och vad enkelt att kommentera 👍

Har en exakt likadan 2 år, 5 månaders onge som ger mig så mkt gråa hår att jag blir tokig 😍

Svar: Peace till alla 2-åringsföräldrar.
Little Miss Fix It

2014-12-08 @ 19:06:51
Postat av: Ami

Har precis en sån tvååring. Tålamodsprövare, det är han. Lär mig massor om mig själv, men få någonting gjort? Ack nej. Tack!

Svar: Man måste bara älska att hata det, livet med tvååringar är ju liksom som en överaskningsfest varje dag, man vet inte om man kommer hem med konfetti i BH:n eller ett par nersydda vita jeans liksom... ;)
Little Miss Fix It

2014-12-08 @ 20:00:36
Postat av: jennie

Hahaha! Det här var bästa decemberinlägget! Alla skriver samma sak "så lite tid så mycket att göra" om allt som ska fixas på hemmaplan, allt som ska göras klart på jobbet och de trotsiga men ack så ljuvliga ungarna som ska ha luciakläder och övning på tipp tapp och samtidigt måste hämtas på förskolan prick när man skulle behöva jobba klart. December är tuff, alltså, och du är givetvis förlåten för att du inte hinner blogga (även om vi saknar dig). Kram!

Svar: Tack Jennie, du har en stjärna på himlen som lyser lite extra över dig och dina fina kommentarer! ;)
Little Miss Fix It

2014-12-08 @ 20:31:21
Postat av: Christine

Åh,,underbart...
Jag har det inte så, ingen liten person som gastar och kräver och ger, ger och lär. Egentligen vet jag nog inte vad jag skriver om:-) Men "vänner" är vänner och tiden betyder inget. Att komma tillbaka när man kan andas, känns som det var igår man träffades då även om det är en, två eller tolv månader sedan <3 Julkramar och tid till dig.

Svar: För att inte veta vad du skriver om då gör du det himmelens bra Christine! ;) Tack för dina rader, de värmde när det var som mest och känns fint nu i lugnet efter, och före nästa storm :) Kram och god fortsättning!
Little Miss Fix It

2014-12-09 @ 05:05:34
Postat av: sandra

Söta du, känner igen allt det där o så är jag säkert inte hälften så ambitiös som du, (läs lägger mig på soffan så fort tillfälle ges". Gör det du behöver istället. Jag läser typ 2-3 bloggar med din inräknad o tror inte jag hunnit kolla på en vecka så ingen besvikelse här, bara förståelse!

Svar: Tack Sandra, det känns bra. Tror jag. ;)
Little Miss Fix It

2014-12-10 @ 19:45:02
Postat av: Bodil

HAHAHAHAHAHA. Nä. Men en ettåring som jag inte kommer att överleva som tvååring. Tack för tiden. Jag behöver den.

Svar: :-*
Little Miss Fix It

2014-12-27 @ 13:50:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback