Snubblade över ett initiativ som direkt fastnade hos mig genom instagramkontot @take3forthesea. Budskapet är enkelt: ta med dig 3 skräp från stranden, skogen eller.. varsomhelst och du kommer göra skillnad. Jag har varit en skräppolis så länge jag kan minnas och det fina med oss är att vi inte lämnar någon oberörd. För de allra flesta vill egentligen inte skräpa ner men man tänker kanske helt enkelt inte på sitt beteende, förrän en skräppolis kommer.

 

När Jesper och jag träffades kunde han utan minsta tanke släppa ett godispapper på gatan och promenera vidare. Han slutade ganska omgående i mitt sällskap. Likadant med Johan, en f d kollega, som fick skjuts av mig under vår första jobbvecka tillsammans, en utbildning. På vägen ut fick vi klubbor i receptionen där kursen hölls. Plötsligt vevar (ja, ni hör ju att det var ett tag sedan, innan fönsterhissar blev standard) han ner fönstret på bilen och slänger ut klubbpappret. Det skulle han inte gjort. Jag frågade varför han gjorde det, backade tillbaka och plockade upp skräpet. Jo, det är lite Saga Norén Länskrim Malmö över mig i den situationen, jag vet, men vissa retoriska grepp funkar helt enkelt bättre. Jag lovar, skulle jag träffa Johan idag (vi slutade jobba ihop för tio år sen) så skulle det inte dröja länge innan han tog upp det scenariot. Han hade en ful vana som jag uppmärksammade honom på och det var först när han blev lite obehagligt medveten om sitt handlande som han kunde ändra på det.

 

Om jag ser ett godispapper, ett ciggpaket eller plastpåse som ligger och skräpar så tar jag upp det, håller det i handen tills jag passerar en papperskorg där jag kastar det. Vi har sällan särskilt långt mellan papperskorgarna i Sverige. På barnvagnspromenader kan man städa rätt mycket genom att använda förvaringen undertill. Det blir liksom trevligare för både natur och medmänniskor, dessutom lär sig barnen det hemifrån och inte bara i Mulle-skolan. Inom Ikea finns ett utryck som heter "lösa handen" vilket betyder att alla medarbetare uppmanas att hålla ordning, sätta tillbaka produkter som kommit på villovägar, plocka upp emallage från golvet eller ta med något från en avdelning till en annan - allt medan man går dit man är på väg, i farten. Om alla hjälps åt så är det knappt en ansträngning, så att ta 3 för havet, för det är oftast alternativet till våra återivinningsstationer - havet.

 

 Även den här skräppolisen har en dålig skräpvana. Jag brukar tävla med Jesper vem som kan sparka tuggummit längst när vi spottar ut det, en kick på volley och sedan den korta spänningen i vem som kommer längst/gör det snyggast/högst (eller träffar något/någon) etc. Och cyklar jag så siktar jag på gatbrunnarna, det kräver precision och beräkning att göra det i farten. Senast igår kom jag på mig själv när jag gjorde det. Tuggummi?! Som tar lång tid på sig att brytas ner, kan skada fåglar och är ofräscht i samhällsbilden. En ogenomtänkt vana som det nu är slut på. För havets skull.