Li-ite för tidigt, och en aningens för högt (eftersom jag svängde mina lurviga med gamla kollegor och kom hem sent inatt) vaknade jag av att Jesper spelade den här låten på repeat och sjöng högt för Marsipanrosen, och vem kan vända sig om och somna om med den underhållningen? Inte jag i alla fall. Hörrni, jag vet inte hur det sett ut i resten av landet men vilket fantastiskt väder vi har haft dagen till ära! Kvällen tillbringades i trädgården tillsammans med grannarna och ljuset var så fantastiskt att jag vill framkalla varenda bild och spara till färglösa kvällar i november. Grillat och rosé (äntligen en fördel med att mattanterna blev arbetslösa), bus i gräset, gnisslig halloumi, syrén som doftar så gott så man blir yr, dukat bord och dessert i svenska flaggans färger. Vi satt ute länge, länge - ända  tills solen dippade över takåsarna och då sa vi för tredje gången och ännu en flaska välling, näe älskade onge - nu måste du sova, fast vi precis kände likadant att måtte den här dagen aldrig ta slut. Men nyss somnade hon ändå vår lilla illbatting och det ska jag med göra nu. Sova och drömma om den här otroligt vackra dagen och kvällen. Heja Sverige!