Dagarna innan Marsipanrosen föddes fyndade jag ett skåp på kvarterets second hand-butik och tanken var att jag skulle fixa i ordning det veckan innan beräknat datum. Så blev det inte för storken hade tydligen medvind och levererade i förtid. Well well, dagen efter hemkomsten från BB stod jag i trädgården och slipade i solgasset och mannen tyckte att jag kanske skulle ta det lite lugnt, nyförlöst och allt. Det skulle han aldrig ha sagt för efter första grundmålningen när det uppdagades att den gamla furen blödde igenom och starkare grejer behövdes så stannade det liksom av. Helt.

 

Sen kom Marsipanrosens farfar målaren på besök igen och fixade fram en färg som inte alls var så giftig för små bebisar eller ammande mammor och ett hörn i vardagsrummet kunde fortsätta vara verkstad ett tag. Nu efter fem omgångar med färg (fråga inte!), lika många månader och lite tapet så börjar Marsipanrosens garderob ta sin form. Tack och lov, jag har sagt det förr - målning är ju så tråkigt så klockorna stannar, men nu är det är bara ett lager kvar på dörren. Anledningen till alla lager är att jag tänkte slipa fram patina på sina ställlen och har en grön färg under som förhoppningsvis gifter sig fint med tapeten. Det tar bara emot lite att slipa sönder alla de där lagrena av tråkjobb utan att veta om det blir som jag tänkt mig...

 

Jag hade hur som helst väldigt bra hjälp, eller åtminstone en gullig hejarklack i babysittern under tapetseringen. Men när det kom till inspektion fick jag påbackning. Eller så tyckte ongen bara att det fick vara färdigfotat.