Efter en helnatt på hotell badrummet, jag var som en tom tub majonäs igår, så har jag haft stora sanerardagen idag och påmindes om storheten i den här uppfinningen när jag skulle dammsuga bakom dörren. Just magsjuka är väl aldrig önskvärt men det blev liksom ännu lite sämre att ligga och krama porslinskillen nu när Jesper är bortrest. En stor eloge till alla ensamstående föräldrar därute. Hjältar är vad ni är (tack och lov sov Rosen he-ela natten, för första ggn på ett halvår - välsignade onge)!

 

Well, well. I samband med att vi byggde om lägenheten i somras så arbetade jag samtidigt preventivt och bytte de gamla grå gummivarianterna till dörrstoppar (ville liksom få bort den kommunala känslan) mot magnetiska dito. Jo jag tänkte att det blir bra den dagen den Vilda bebin börjar härja runt och jag slipper oroa mig för klämda små klåfingrar. Hittade till min förvåning dessa, som jag tycker är helt okej stilmässigt, till det facila priset av 69 kr på Jula. Det fiffiga är alltså att när dörren är öppen så fastnar den och hålls magnetiskt mot väggen och om man inte närt någon Karl-Alfredbebis vid sin barm så ska det mycket till för att ongen ska få loss dörren i gungning och på så vis klämma sig.

 

Och som det härjas just nu, allt ska noga undersökas, klättras mot, dragas i, smakas på och vi har inte riktigt hunnit med detta utvecklingssprång, hon låg ju nyss som en skalbagge på rygg där man lade henne, varför det varje dag upptäcks något nytt obarnvänligt som måste flyttas på till typ en meters höjd. Men som sagt, denna förutseende åtgärd funkar fin-fint och vi har dem på alla dörrar. Alla eh, tre. Hanen skruvas i väggen och honan på dörren, plättlätt, men de välgjorda och inte bortsuddade blyertsstrecken ingår inte i köpet, ba' så ni vet.