I över ett år har jag suckat över två inneboende här hemma, de lever liksom separata liv och stör min inredarsjäl. Den ena stilren och sober - lite tråkbeige sådär, och den andra som en funktionell snubbe i gamla slitna byxor som borde tvättats för länge sen, men klarat sig eftersom smutsen ändå inte syns. Verkligen en kulturkrock - sin närhet och funktion till trots. Jag pratar naturligtvis om våra soffor. Och som grädden på moset är även fotpallen unik.

Visst, de fyller sin funktion (onekligen har det "funkat" vä-äldigt länge) men nu har jag fått nog. Imorgon är det minsann jag som ska beställa ett nytt sofföverdrag. Härliga Röstånga i kritigaste vitt! Problemet är ju bara att den andra soffan (ni vet han med gubbyxorna), inte ens tillverkas längre. Jag har från och till de senaste 18 månaderna dammsugit Blocket efter vita tomelillaklädslar till 3-sits och nu har jag även beställt tygprover från Bemz. Ja vi får se hur det går helt enkelt, det finns ju så många nyanser av vitt. Ironin i hela denna historia är att vi skaffar vita soffor nu, lagom när halva vår umgängeskrets består av små kladdiga barnfingrar... Jag tror det stavas; a-v-t-a-g-b-a-r k-l-ä-d-s-e-l!


Foto: produktbilder från Ikea.se & bemz.com