Från början var det tänkt att vi skulle vara om inte redan där så åtminstone på väg till Italien nu, men så kom den svenska sommaren med samma värme som vid medelhavet och vi blev kvar hemma några dagar extra. Eller vi var ju i torpet, och hade det inte varit för att vi lovat att köra söderut senast imorgon så hade vi nog stannat. Jag älskar torpet. Jag älskar att sitta på trappan vare sig det är morgon och solen inte hunnit dit ännu så gräset nedanför är alldeles daggvått, eller det är kväll och solen sakta sjunker ner bakom grantopparna på andra sidan rapsfältet. Jag älskar att det finns massor av saker att göra - måla, snickra, gräva, röja.

 

Om andan faller på. För precis lika gärna så behövs det inte göra ett endaste dugg om jag inte vill. Förutom att diska förstås. Det behövs alltid. Vatten ska värmas på spisen och jag hushåller, som jag hushåller. Äggvatten blir sköljvatten och sköljvatten blir torkvatten och torkvattnet hälls över vinbärsbuskarna... När vi är i torpet tjafsar vi sällan. Det är som om hela lilla familjen bara landar och stänger av allt som har med stan att göra. Vi är lite skitigare än vanligt och det främsta mediet är P1 på radion. Den gamla 80-talsradion som följde med på köpet och där volymen liksom antingen är skithög eller visktyst. Mobilerna ligger på någon hylla timmavis, och det är befriande att få vara helt nedkopplad. Avkopplad. Här kommer ett fototriss som perfekt speglar våra dagar. Solsken, ängsblomster och jordgubbar så det sprutade ur öronen på oss.