Jag behöver en paus. Nu. Tapeten skämtar mig aprillo. Färgen täcker inte. Nåväl, då kan jag ägna mig åt viktigare saker. Som att uppdatera min önskelista. Jag har länge velat ha en dagbädd, för finns det något snyggare än en inbjudande sak full med kuddar, plädar och lammskinn. Först grämde jag mig när IKEA PS AUGUST utgick innan jag hann reagera. Fast ärligt talat har vi verkligen ingen plats. Men när jag läste att Mokkasin säljer Ole Gjerløv-Knudsens SAFARI DAYBED så såg jag plötsligt allt så tydligt. Säkert hjälpte indoktrineringen från Artilleriet, Lotta Agaton och Frida också till.

 

Eftersom gästrummet numera huserar en enda gäst som är tre äpplen hög och av en mer permanent karaktär, saknar vi en extra säng. Eftersom jag bygger hemmakontor i den enda fönsternichen som hade fri lejd till nästryckning mot ruta, saknar snart mannen att "kunna gå fram till fönstret" (don't ask). Eftersom familjens lilla regering har fått kritor i present, saknar vi snart vita soffor. Allt föll på plats i och med morgonens bloglovin'-scanning där Sofia pratade sig varm (dålig källa på just det svettiga uttalandet) om dagbädden i fråga. Den är liksom svaret på alla våra böner! (eeehhh?) Sagt och gjort. Jag sålde in idén hos Jesper, hela vägen från behov till lösning (hey vad troddde ni jag ägnat de första veckorna i mitt nya småföretagarliv till va?) och då jag planerar att vara gift med den mannen i ungefär minst 65 år till så jobbar jag lite efter hans önskemål i den här frågan. Den gamla prylen ut innan den nya kommer in. Okej'rå. Det var inte helt utan övertydligt insmickrande röst (fast samtidigt lite nonchig, viktigt!) jag deklamerade när han ringde förut, och frågade vad jag gjorde: -Äsch, lägger bara ut soffan på Blocket...