Blod på min födelsedag

Just det här inlägget har legat och skavt alldeles förfärligt mycket i några dagar och jag har inte vetat om jag kan eller vill posta det. För det är så sorgligt alltihop. Jag tänkte att det skulle gå bra - att det var vår tur i IVF-lotteriet nu, och om det mot förmodan inte skulle gå bra så skulle det bli hanterbart. Men det blev bara så himmelens ledsamt, för det kom blod. Inte den vanliga oönskade blödningen utan ljusa ljusa oskyldiga små droppar. Vi ringde kliniken och de sa att det var alldeles säkert ingen fara, att det var vanligt med blödningar likt detta efter en behandling lik denna. Sen vart det min födelsedag och fast Jesper och jag försökte gjuta lite mod i varandra varje gång våra blickar möttes de där dagarna så kändes hans oro precis som min när våra händer tryckte varann på väg till den förbokade restaurangen där vi firade mig på kvällen.
 
Känslorna hamnar utanpå kroppen samtidigt som livet måste fortsätta, det är viktiga möten, förväntningar som ska upfyllas, medier som ska socialiseras, dagislämningar och treårsprotester, träningspass i kalendern och vardagsmat som ska lagas och på insidan lever kaoset sitt eget liv medan tvivlet gnager lite på hoppets kanter för varje dag som går. Sådär fortsatte det och fastän det var dags att göra ett graviditetstest så vågade vi inte. Som vi hade väntat, p g a hormonell överstimulering dubbelt så länge än vanligtvis för att inte få ett missvisande resultat. Varje toalettbesök var ångestfyllt och till slut repade vi mod och bestämde att imorgon gör vi det. På kvällen hände det som inte fick hända. Det ljus ljus rosa byttes mot mörkt och klumpigt och det var väl då jag förstod att det inte skulle bli någon januaribebis. Dagen efter kissade jag ändå på en darrande sticka, vi väntade pliktskyldigast de utdragna minuterna och fick det svaret som vi inte ville ha.
 
Det spelar ingen roll hur förutsättningarna ändras, att bebisbygget inte är totalt livsavgörande, att vi inte är barnlösa, att vi ser ett syskon som en stor bonus. Bonusbarn eller ej så är hoppet det sista som överger en när man investerar fysiskt och känslomässigt i något. Och när hoppet är ute då finns det bara en stor, tung och sorglig besvikelse kvar.

Kommentarer
Postat av: Diana

Åh, känner igen mig så väl i det du skriver. Verkligen ledsen för er skull att det inte gick vägen den här gången. Tack för att du delar med dig och vågar berätta så att vi som inte är där än känner oss lite mindre ensamma.

2015-05-25 @ 21:00:36
URL: http://dianasmoments.blogspot.com
Postat av: Weronica - Living by W/Days and Weekends

2015-05-25 @ 21:02:03
URL: http://www.weronica.daysweekends.com
Postat av: Anonym

Åh, många kramar till er!

2015-05-25 @ 21:04:18
Postat av: Anonym

💚

2015-05-25 @ 21:17:06
Postat av: jennie

Du skriver så fint om det som är så tungt. Jag fortsätter att hålla mina tummar och tår för er. Stora, varma kramar.

2015-05-25 @ 21:22:32
Postat av: E

Ledsen för er skull! Kissade själv rött i fredags så förstår precis känslan, väntar på första ivf:en och vi är barnlösa än så länge men börjar redan kännas väl hopplöst... Fast på något sätt tycker jag dagarna direkt efter är skönare, då är det slut på hoppet och man har fakta. Ovissheten dagarna fram till mens är värre för mig... När skiten väl kommer dricker vi en whiskey och gråter en stund åt eländet och sen försöker vi fokusera på nästa chans...
Håller alla tummar att det lyckas bättre nästa gång! Kramar

2015-05-25 @ 21:23:49
Postat av: elin

Fy sjutton vad sorgligt...
Denna längtan som fyller varje por och cell i kroppen. Lider verkligen med er... Hoppas innerligt att ni får en chans till att skapa ett till litet underverk! Kram elin

2015-05-25 @ 22:20:35
Postat av: Anonym

Stort tack för att du är så modig och delar med dig av er tuffa resa. Önskar er all lycka!

2015-05-25 @ 22:22:00
Postat av: Malin

Kram.

2015-05-25 @ 22:28:49
Postat av: Sarah

Stort tack för att du delar med dig så modigt av er tuffa tillvaro. Önskar er all lycka!

2015-05-25 @ 22:44:08
Postat av: Moi

Fy fan vad det är pissigt rent ut sagt! Så himla himla jobbigt att det inte bara kan få funka! Jag vet ju allt för väl, jag vet ju som du skriver att ja jo man är tacksam och man är förberedda en ändå, så ledsen blir man ju och det får man ju bli. Det är ju här och nu och inte som man vill. Det hade kunnat få vara enklare det här!

Kram och ta hand om er!

Svar: That stork will mess with nobody! ;) På't igen, men först tar vi lite semester.Kram!
Little Miss Fix It

2015-05-25 @ 22:45:25
URL: http://jagstryperkatten.blogspot.com
Postat av: Anonym

🙏🏻❤️🙏🏻

2015-05-25 @ 23:28:19
Postat av: Sara Hansen

🙏🏻❤️🙏🏻

2015-05-25 @ 23:28:56
Postat av: Anonym

💜

2015-05-25 @ 23:30:09
Postat av: Christine

Kära kära du...
Men du? mår bra? det har inte ställt till det för dig? Sorg och besvikelse är så svårt att sätta ord på , det liksom kryper in under bröstkorgen på en. Jag önskar så att storken hittar hem till er igen, eller för sjutton, vilken annan fågel som helst! Från mitt hjärta ( och jag är säker på, från min luddiga katts hjärta (min bebis:-)) en stor KRAM<3

2015-05-26 @ 08:18:47
Postat av: AKW

Fy, tycker så synd om er allihop! Men tack för att du orkar dela med dig. All lycka till framöver, jag håller tummar och tår för att det snart ska bli bäbis hos er, det är ni värda!
Många kramar

Svar: Tack för pepp och kärlek!Kramkram
Little Miss Fix It

2015-05-26 @ 12:46:33
Postat av: Louise

Fina ord om en så jobbig sak! Håller alla tummar och tår att det blir + nästa gång. Kram

2015-05-26 @ 13:26:27
Postat av: Tant Kanth

Usch och fy, det är nog dags att be storken uppdatera sin GPS så att hen hittar hem till er.

Det spelar ingen roll vad man intalar sig, när längtan efter ett barn slår till, spelar det ingen roll om man redan har ett, eller hundra.

Håller alla tummar och tår för ett lyckligt slut.

Svar: Bra idé att kolla koordinaterna, ska bara hitta storkens visitkort... Det var ju trots allt snart tre år sedan han var på besök senast ;)
Little Miss Fix It

2015-05-26 @ 14:46:27
Postat av: Anonym

http://www.jennysmassageorebro.se/p/arvigo.html?m=1

2015-05-26 @ 20:24:14
Postat av: Fröken J

http://www.jennysmassageorebro.se/p/arvigo.html?m=1

2015-05-26 @ 20:25:01
Postat av: Lisa

Ord blir så futtiga i sammanhanget. Ta hand om er och fortsätt dela med dig av det som känns bra att dela. ❤️

2015-05-26 @ 20:34:53
Postat av: Fia

Kram!

2015-05-26 @ 21:27:38
Postat av: Malin Vbg

❤️❤️❤️

2015-05-26 @ 21:37:44
Postat av: annatotti

Orättvisan alltså. Det är det enda jag kan tänka. Men det kommer att vända. Varför skulle det inte liksom? Många kramar!

2015-05-26 @ 22:21:59
URL: http://annatotti.com
Postat av: Jenny

Så ofattbart orättvis livet är 👎 Skickar er alla tre stora styrkekramar 💕

2015-05-26 @ 22:36:35
Postat av: Tinakusina

Stor kram <3

2015-05-27 @ 09:01:05
Postat av: Anonym

❤️ Tänker på er ❤️

2015-05-27 @ 09:34:06
Postat av: Ida

Kram!!

2015-05-27 @ 12:53:35
URL: http://www.thingstolove.se
Postat av: Emm

En kram, till får du här och en till och en till...
Vi är också där. Allt annat rullar på och bröstet, hela kroppen förresten, spränger av hopp och sorg om vartannat. Samtidigt pågår livet och våren är här. Ändå är man där i alla månader när det inte blir en septemberbebis, januaribebis osv. Det är så koncentrerat det här ledsna och att passa på att storgråta när lillan(storan?) sover.
Kram igen och igen till dig och er och tack för en ypperlig blogg från en som sällan kommenterar

2015-05-27 @ 14:42:43
Postat av: Anonym

Jag hoppas så att det där hoppet återvänder och med ett frö den här gången❤️

2015-05-30 @ 00:53:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback