Hundraåringen 270°

Inte det bästa objektivet på kameran inför uppgiften men jag passade på i finvädret och klickade mig ett trekvarts varv runt huset. Den fjärde sidan består egentligen bara av en röd Volvo upptryckt mot fasaden och är inte mycket att se. Kalla mig gärna både estet och lat för det är enda sidan där bilen inte "förstör" huset när man angör Hundraåringen och dessutom råkar det finnas en altandörr 1 m från bagageluckan.

 

Här bor inte Söderström eller Petterström (jamen på riktigt, folk tror att jag heter det ibland - värsta hittepånamnet ju), här bor Zetterström.

 

 

Gamla finingången, till glasverandan förr i tiden, a k a "Tomtedörren". Det är faktiskt lite galet men vårt hus har ju liksom fem (!) ytterdörrar.

 

 

Tomtedörren används som det hörs på namnet främst den 24 december, eller så här års när morgonsolen skiner där och det är perfekt att äta frukost på trappan.

 

 

Här är min favoritplats, burspråket där vi har matplatsen, sedd utifrån. Jag älskar bråkigheten på allt som växer. Jesper har försökt tukta saker i över två år men hos mig få han inte gehör i den frågan. Men mig har han å andra sidan försökt tukta sedan -99 utan framgång.

 

 

Den här bilden gör ju inte riktigt huset rättvisa, jag måste byta objektiv och ta en ny tror jag. Fast å andra sidan så är dessa översiktbilder sällan särskilt charmiga men här ser man till exempel hur stor terassen är. Fast nu minns jag inte om jag räknade till 50 eller 60 m²? I framtiden vill jag öppna upp och sätta in dubbeldörrar där trefönstret i köket sitter nu och bygga en bred trappa från altanen så den bjuder in tomten mer. Åhh, det kommer bli fantastiskt! För fler dörrar behövs ju verkligen...

 

 

Vi har en vildsint rabatt och jag har fortfararande inte koll på allt som växer där, men Strutbräken är så dödligt tjusiga tycker jag, särskilt när de håller på att slå ut som just nu.

 

 

Förutom rabatten så finns det inte jättemycket kvar av den gamla trädgården, många av träden fick ju tyvärr stryka på foten (bl. a åtta äppelträd, gu' vad jag ältar detta) när de förra ägarna anlade fotbollsplan gräsmatta, men ett höstäppelträd och både vit & ljuslila syren har vi i alla fall.

 

 

Jag verkligen älskar vår gamla bod som inte ens hängde med i ommålningen av huset. Här har vi allt ifrån återvinning till gräsklippare (som vi inte använt senaste veckan som synes), ved och cyklar. Och det är även här hönsen kommer bo i framtiden. Den dagen vi förverkligare Attefallshuset så kommer bo'n stryka på foten. Det gör redan lite ont i själen på mig när jag tänker på det. Egentligen har vi utfärdat renoveringsförbud i sommar men jag tror minsann att vi måste göra något åt takavvattningen innan huset ramlar ihop av sig själv...

 

 

Det bästa med att bo i hus är att kunna gå ut i trädgården. Särskilt så här års - att känna alla dofter och höra alla bin som letar sig runt bland alla blommor. Har ni sett Bee movie? Om inte så gör det! Ett enkelt sätt för barn (och vuxna) att inse betydelsen av några av samhällets minsta invånare.

 

 

Här backar jag strax upp på altanen. Och på tal om det så är det vi ska ägna morgondagen åt. Att såpskura altanen, tvätta segeldukar och flytta ut möbler och växter för säsongen. Eller det är vad Jesper ska göra, jag ska rensa en klädkammare och plocka undan vinterkläderna för nu tror jag faktiskt det är safe att göra det.

 

Så, det var 3/4 av vår hundraåring.

 

Foto: Sara Zetterström

bjud in min storasyrra vetja, deras tomt var mer än en fotbollsplan men nu är nästan allt gräs borttaget till förmån för planteringar av alla de slag...
Hennes granne berättade för mig - lite bekymrat - att hunden varit lite dålig så han hade varit tvungen att gå upp för att släppa ut hunden vid halv två på natten. Vem ser han inte då? Jo, grävmaskinen, aka. storasyrran, som ursäktar sig med "det är ju så ljust nu på sommaren..." Skall tilläggas att hon njuter, hennes allra bästa syssla.

Men hej och hå, missade ju det väsentliga; huset ert är ljuvligt! 💕