Ett helt sekel av ommålningsbryderier

2019 blev året då vi inte kunde skjuta på den längre. Fasadmålningen. Egentligen bokade vi in målaren redan förra sommaren, fast till i år då och utan att bestämma exakt när det skulle ske. Jag har tittat på sekelskifteshus och memorerat vackra färgkombinationer, pillat på färgblåsor som olycksaligt dykt upp och kisat när vårsolen lyst för starkt. Ja för så är det faktiskt. Fram till 2008 var vårt hus (som då inte var vårt, ja ni fattar) gult med vita knutar (kommer ni ihåg detta?) Sedan lade de förra ägarna om taket om till ett rött plåttak och fasaden målades vit. Alltså vit-vit, typ så vit att den blir som inverterad. Inte alls så fasadaktigt vit utan mer vit som amerikanska konstgjorda tänder-vit. Solglasögon-på-för-att-äta-utomhus-vit. Jag kanske kan sluta nu, ni har nog bilden klar för er. Supertjusigt på håll allt det röd/vita, och på bild, men i vardagslivet med hundratals bajsande spindlar runt knuten, not so much.

 

 

Jag var helt inne på att vi skulle måla det cremevitt med beiga foder och röda fönster som jag såg på en vacker villa utanför Söderhamn förra sommaren. Sen funderade vi på om det inte vore vackert med oxidgrönt? Fast hur skulle det bli med det röda taket? Så plötsligt dök det upp en härlig färgkombo efter googling "fasadkulör sekelskifte" i våras och när vi under semestern tog upp tråden igen (för nu var faktiskt målaren bokad) så gillade Jesper också det han såg. Jag gjorde en photoshoppad variant med vårat plåttak och ptja, det såg inte så tokigt ut! Dessutom rådfrågades några stilkänsliga vänner och saken var biff, provburkar inhandlades.

 

Den första vändan kändes snickerifärgen på fönster och dörrar för brun så efter lite färgprovsbonanza efter jobbet igår står nu en ny kulör redo för utvärdering. Men något i denna stilen blir det.

 

 Bildmontage av bild från Alcros fasadfolder och eget takfoto.

Så fint!