The first cut is the deepest
Nu har det gått tre veckor sedan vi flyttade hem till ett hyfsat fungerande badrum. Lyckan! Vi har dock en hel del detaljer kvar för att kunna kalla det färdigt. Ni som följer mig på instagram har ju ändå kunnat se några bilder från njutstunder i badet. Det är en sån oerhörd LYX att komma in i detta rum - känna värmen under fötterna, doften av den linoljade badkarshyllan & favorittvålen, de mjuka strålarna från den generösa takduschen och svepas in i handdukstorksljumma linnehanddukar... Som ett drömmigt hotellbadrum känns det, och allt har vi själva slitit för både tålamods- & arbetsmässigt och ekonomiskt så ja, njutet är totalt.
Tills vi häromdagen upptäckte att 4-5 plattor av marmorn bredvid badkaret plötsligt var gulnad! Och ja, det ÄR baksidan med naturmaterial. Sten, trä, linne är alla porösa material som suger åt sig och bli fläckiga. Men r e d a n?! Och av vad? Rost? Såpa? Otvättade textilier? Troligtvis av en skurtrasa jag lite oigenomtänkt lät ligga på tork på golvet. Vi håller på att utreda vad som kan ha orsakat färgskiftningen och idag kändes det faktiskt lite mindre påtagligt men ni vet hur det är att ha något sprillans. Vare sig det är en cykel, ett par strumpbyxor eller ett nyslipat trägolv. Första repan, eller fläcken, eller stöten KÄNNS. Med tiden, när "nybilsdoften" lagt sig, blir förskräckelsen inte riktigt lika påtaglig men den första fläcken är den jobbigaste, eller som Cat Stevens sjöng The first cut is the deepest.
Kommentarer
Trackback