som en välkänd replik från Yrrol lyder. Det har tydligen redan gått tre veckor sedan jag bloggade sist... Hur gick det till!?!?!

Har mindre än fem veckor kvar i Wismar. 31 dagar närmare bestämt. Paniken växer och "to do"-listan likaså. Andades ut när jag hade min redovisning om Barocken för en vecka sedan, men inser nu att det var en vecka sen[!!] och nu är det dags att andas in igen.

Ta ett djupt andetag och hugga tag i: mitt projektabete "Ein Schmuck für eine besondere Person" [ett smycke för en särskild person, ett vulgodivigt halsband till Miss Piggy f ö], mitt moderna barocksmycke, div. övriga små smyckesprojekt, inbjudningskorten till sambons 30-årsfest, julkorten.... nä nu blir jag så matt så jag måste vila lite och äta Lebkuchen...