Igår var det fem veckor sedan jag landade i Wismar. Idag, efter en hård dag på smyckestillverkningsfronten, var det första gången sedan jag kom hit som jag drabbades av något som kan liknas vid hemlängtan. Vad händer? Jo, i min postbox ligger det ett vykort och väntar... och inte vilket vykort som helst utan ett från de allra finaste Tullslättsprinsessorna, mina gulliga "flat mates" prinsessor. De hade använt sig av Postens fiffiga tjänst för att skicka personliga vykort.