Nu är jag äntligen så kry att jag orkar sitta framför datorn så här kommer till slut en uppdatering...

Det har väl knappt undgått någon vid det här laget att portarna till årets möbelmässa i Stockholm öppnades (och stängdes) förra veckan. Det är världens största fackmässa för nordisk design och i år anordnades mässan för 57:e gången. Tillsammans med Northern Light Fair har Stockholm Furniture Fair 751 utställare från 21 länder, som ni förstår är det inte lätt att avverka de fyra mässhallarna på sammanlagt 56 500 kvm (!) på en ynka liten dag, men det var det jag hade  avsatt. I lördags var det bara att snöra på de sköna skorna och ta det långa benet före för att hinna se så mycket "lördagsgodis" som möjligt.
Som jag sagt tidigare så är det främst Greenhouse jag tycker är spännande, det är där designskolorna finns och de unga oetablerade formgivarna med de lite mer galna produkterna. Här är ett axplock av saker som jag föll för:

Den första personen jag sprang på innanför dörrarna var min gamla klasskompis Ulf Nilsson Jevin som jag inte sett på nästan fem år. Han läser magister på HDK och ställde ut sin klädhängare Strip. Jag har ju en faiblesse för tamburmajorer och denna är inget undantag i sin blygsamma design. När den är oanvänd ser man den knappt, men när man sen väl hänger upp jackan ja då krumbuktar den sig och putar med magen och tar för sig, för att så fort den blir enledigad smyger tillbaka alldeles platt mot väggen. Bilderna är under all kritik men på den högra bilden kan man skymta de små krokarna i stål på hängarens insida.


En annan idé jag fastnade för från HDK's monter var Kristin Lidström kalender Alma. Alma är ingen vanlig kalender och inte heller en vanlig bok. Kommer ni ihåg almanackan från lågstadiet, som man fick turas om att dra av lappen på (om man hade en snäll fröken). Alma är en sån kalender a la jätteformat förpackad i en ask som ser ut som en bok. Tanken är att när dagen är slut så drar man bort bladet och skriver en dagboksanteckning på baksidan av det och lägger det i asken. På så sätt blir Alma en del av dig och något värdefullt att spara!


Ibland skojar Jesper och jag om hur vårat hem skulle se ut om vi skulle skiljas, att vi skulle sitta där med en halv soffa var och en ensam 90-säng. Bodelning vid en separation är kanske inte något man löser i en handvändning och nog skulle det gå smidigare om man hade ett "Divorce Cabinet" där spåren är klara och sågen ingår? Visst är tanken rolig, jag gillar när man skojar på ett bra sätt om det som är svårt att skoja om. Skåpet är designat av Alexandra Tinning, 3D-student vid Northumbria University och känns väldigt tankeväckande, för även om man kan skoja om det är det ju härligare om människor inte ville skilja sig.


Less is more är kanske ett lite slitet uttryck vid det här laget, men ack vad passande det är ibland och det var min första tanke när jag såg spanska designgruppen La Mambas lampa "lamp". En träskiva, en figursågning, ett gångjärn och lite sladd och glödlampa sen är det klart! Så snyggt och så enkelt och håll med om att less is more...

Jag blir dessutom supersugen på att bygga en själv.



Jag blev alldeles glad när jag fick syn på skåpet "Melo" som stod som ett stort härligt (halvt) Granny Smith-äpple. Det är designat av Sebastian Molin som läser på yrkesskolan Novia i Finland. Därför var det extra roligt att läsa på produktinformationen att möbelns huvudsyfte är att göra människor just glada. Gissa om jag tycker att han har lyckats med sitt budskap. Happy happy Melo Melo.


I mitten av Greenhouse kunde man se utställningen Ung 7 som är en jurybedömd vandringsutställning och har som syfte att öka och bredda kunskapen om ung och nyskapande svensk formgivning. Som man hör på namnet var det utställningens sjunde upplaga och en av årets utställare var Erika Lövqvist med sin taklampa Water Lily. Jag bara älskar den här lampan!! Själva idén med en taklampa som går ända ner till golvet med sladden som en näckrosstjälk som gör att man känner sig som om man själv befann sig under vatten är så härligt poetisk och fantasifull. Jag vill ha flera stycken!


En av mässans höjdpunkter var ju såklart att se Designhögskolan i Pukebergs utställning, mina gamla skolkamrater, och jag blev inte besviken. Montern var väldigt glad och lekfull och jag gillade verkligen Caroline Carlssons lampa "Tjugofyra". Uppifrån sett så bildar lampan kvarteret i Berlin där Carro bodde på just nummer tjugofyra. Jag är som bekant väldigt svag för ekollon och dimern är ju urläcker i sitt formspråk.



I HDK Stenebys monter hittade jag Martin Horgans bord "Coffee Ceremony" som även fanns i ståbords-variant. Oh my vad skulpturalt och vackert det är. Det känns som om han tagit ett träd och likt modellera bara plattat till och böjt lite på sina ställen. Faktiskt helt enastående!

Foto: alla bilder är tagna av och en del redigerade av Sara Zetterström/Little Miss Fix It