I början av veckan landade jag hemma i Kalmar igen. Lite matt i lacken, upplevelselycklig och med extremt mycket intryck i bagaget och 1556 små ögonblick konserverade på kamerans minneskort. De fyra dagarna i Milano rusade verkligen förbi, samtidigt som vi hann med väldigt mycket på kort tid. Första dagen promenerade jag och Frida in till stan, minglade hos Rosanna Orlandi och avslutade kvällen som två blöta katter på kvarterspizzerian bakom hotellet, ungefär tre timmar efter att mat och sovklockan hade ringt. 1556 alltså, här kommer ett axplock från dag 1:

City

Turist javisst! Sekunden efter att bilden tas skrikskrattar jag och viftar med armarna ikapp med duvorna som kom flygande emot mig tillsammans med majskornen från en turistfälla.


Foto: Frida Ramstedt

På stan såg vi flera sköna samarbeten mellan modebutikerna och inredning. Här är MaxMaras skyltfönster.



I skylten på Sisleybutiken satt två kvinnor och målade überfina motiv på porslin från Vista Alegre.




Spazio Rosanna Orlandi

Detta år var vi på innergårdsmingel en dag tidigare än i fjol och det verkar vara på fredagen man kan skåla med självaste Rosanna i egen hög person för i år såg vi inte till henne, medan kollegorna sportade den excentriska galleristen dagen efter. Men de karaktäristiska brillorna fanns i butiken, med tillhörande illustrerad putsduk.



Däremot sprang vi genast ihop med en annan färgstark personlighet, Trendgruppens Stefan Nilsson. Han hade varit i Milano hela veckan och fullkomligen överöste oss med måsten, mindre måsten och skip it's innan vi vandrade ner i källaren för att se några av utställarna.



På vägen passerade man denna installation av koppartråd och glaskrukor med små planterade kaktusar. Ljuvlig!



En av många favoriter från dagarna i Milano är den här annorlunda vasen för singelblommor. Norska Daniel Rybakken står för designen.



En annan är dessa vackra armaturer vars lampa man helt sonika plockar upp ur hålet när man släcker den. Och jo, jag undrade också om den inte är strömförande och smått livsfarlig för pillande fingrar, men designern försäkrade att det bara var 12 volt. Vad nu det betyder.



En lång lång stund blev vi fast i svadan från fransmannen bakom Manifeste. Bl. a visade han det här lilla startkittet för nyfödingar. Dock hade tyvärr prislappen för många nollor för att min preggohjärna skulle orka räkna ut hur många barnbidrag som egentligen behövdes för att köpa härligheten.



De var väldigt fina redan i dagsljuset när vi kom, Lotty Lindemans tentlamps. Men när mörkret sänkte sig blev de faktiskt ännu finare.


På innergården kan man vingla & mingla i dess rätta bemärkelse. Eller så kan man göra som jag och bara sitta ner och spana på folk, kläder och udda attribut ett tag. En kille som jag faktiskt såg även på mässan dagen efter var han med den här roliga kameran. Det är en liten värld.




Most

När vi minglat klart gick vi mot city snubblade vi över utställningen Most som arrangerats i samarbete med Tom Dixon, en anhalt som vi faktiskt förregistrerat oss hos redan hemma i Sverige och inte ville missa.



Först leddes man in i en lamplabyrint inte helt olik utställningen han bjöd på förra året, men ögongodis - jo, jo ej tu tal om saken,



för att sedan ledas vidare till underkollektionen Eclectic där jag föll pladask för dessa bokstöd. Små tunga formminiatyrer av lampan Jack och ja definitivt mer överkomligt prismässigt får man anta.



När vi letat oss ut från Tom Dixons haven och pilade över gården möttes vi av SodaStreams barinstallation under parollen 1 source saves 550 plastic bottles per household. Förutom bra musik som spelades så var själva PET-flasketingeltanglet hypnotiserande fint och jag hajfajvade den lilla trädkramaren i mig över budskapet. Kunde liksom inte sagt det bätte själv. Varför flaskvatten när vi har så bra kranvatten i sverige?



Appropå vatten ja så bestämde sig himlen för att go wide open och regnet fullkomligen öste ner en lång stund. Vi tog skydd i den sista utställningen på gården tills det klingade av lite, kastade oss i en taxi och avslutade en härlig första dag med en varsin riktig pizza som knappt syntes under lagret av mozzarella och dessutom tog slut så fort att den inte ens fastnade på bild...


Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it