Hejsan förlossningen!

Nu är det alltså dags för det här som jag väntat på sen det där positiva testet strax innan jul. Som ni fattar är det ganska lång tid att bygga upp förväntningar på och jag hoppas verkligen ni är med på banan. Förmodligen har ni stenkoll men glöm inte att det är första gången jag gör det här och det vore toppen om ni liksom guidar mig igenom de värsta fallgroparna på vägen mot att leverera vår dotter så snabbt och komplikationsfritt som möjligt. Om jag inte känner mig trygg med en barnmorska vill jag kunna byta. No hard feelings. Dessutom hoppas vi på att den här storkleveransen ska bli riktigt kul så det kan vi väl sikta på?! Jag tillhör dessutom arten bloggare så dator och kamera är liksom precis lika naturliga i min närmiljö som gummihandskarna i er och jag hoppas att jag får ha det så.

Med mig idag är min man Jesper. Det ska nämnas direkt att han och blod inte är bästisar så uppmuntra honom gärna till att fokusera på områden där främst saliv är den vanligaste kroppsvätskan. Medan vi ändå pratar partner så är det toppen om ni peppar honom lite hur han kan hjälpa mig på bästa sätt. Han är nämligen väldigt van vid att jag klarar det mesta själv. Se åtminstone till att han inte svimmar för då kommer jag förmodligen bli skitförbannad. Om jag behöver sövas vill jag att Jesper är vid min sida och att han sen får chans att stanna vid vår dotter och hålla henne vid sitt bröst tills jag vaknat. I övrigt är det Jesper som tar alla mina beslut om jag själv är för trött/påverkad för att göra det.

När jag kommer in skulle jag uppskatta om jag blev erbjuden ett lavemang, jag vill i alla fall gärna ha möjligheten att inte nyttja det om vi säger så. Annars verkar det rätt skönt att bada, eller duscha om nu badkaret är upptaget. Varmt vatten i någon form om jag har för helsikes ont. Ont ja, det är väl det enda vi kan vara överens om att det kommer att göra? Jag är ingen superkvinna på något sätt men jag testar gärna att klara mig igenom de värsta passagerna på lustgas och andning så all pepp är välkommen och jag vill helst bli guidad av barnmorskan så att jag snabbt får grepp om lustgasen och inte blir yr och börjar kräkas.

Profylaxandningen har jag & Jesper lite koll på men om ni hinner så vore det toppen om ni påminner mig om att slappna av. För att slappna av på bästa sätt så vill jag gärna röra på mig och testa ex. gåbord och olika förlossningsställningar som underlättar utdrivningen i ställningar som knästående eller förlossningspall kanske, det låter ju modernt och bra.

Om smärtan blir outhärdlig så hoppas jag att barnmorskan kan bedöma om medicinsk smärtlindring är nödvändigt och informerar mig om för- och nackdelar så att det blir ett easy peasy-beslut. Jag kan ju inte påstå att jag är överdrivet sugen på att gå loss på nå’t som kraftigt hämmar krystningsreflexerna eller som får förlossningen att dra ut på tiden. Och såna dära kvaddlar. Nej tack!

Just ja, jag har ett enormt kontrollbehov och ingen information är för obetydlig så berätta helst vad som sker innan det sker, och kanske ännu snabbare om det innefattar konstiga verktyg och pipande apparater.

Förutom att jag är ett kontrollfreak av rang så fasar jag för att mina byxor i framtiden alltid ska ha hög midja om ni förstår vad jag menar... Så jag vill gärna få hjälp av barnmorska för att lindra sprickor i möjliga mån så langa tydliga instruktioner om när jag ska krysta, vilken ställning jag bör inta för att minska risken att spricka osv. Gör vad ni kan, håll emot, varma handdukar eller vilka andra husmorsknep ni nu besitter. OM jag spricker så kan vi väl vara överens om att ni försöker återställa mig till något så när ursrungsskick och gärna med självupplösande tråd. Även om jag inte har något emot studenter i rummet så får ingen praktikant sy ihop mig ”down there”. Punkt.

När bebisen äntligen är ute så vill jag gärna få upp henne på magen och att ni väntar några minuter med att klippa navelsträngen (något jag läste någonstans och som liksom satt sig på skallen, ni vet säkert vad jag famlar efter och har något medicinsk term för’et) något som ni sen gärna får fråga Jesper om han vill göra. Men en bloggbild på moderkakan, det skippar vi faktiskt.

Oh well, det var det hela. Tack för att ni gör vad ni kan för att vår förlossning ska bli en positiv och minnesvärd upplevelse på alla sätt och vis. Jag är säker på att vi är i de bästa händer och ser fram emot att möta vårt vilda bebis tillsammans med er.

Okej, då kör vi!