Jag ligger och är alldeles klarvaken. Vet inte om det är eventfjärilar, en preggo-grej eller jetlag (nyss hemkommen från Prag, ni vet). Igår var det en hypereffektiv dag på jobbet, men vad resten anbelangar not so much. Först ramlade min Canon G11 ur jackfickan i en taxi i Prag, med bilder från studenten -97 till nu ungefär. Det enda som känns bra är att upphittaren förmodligen kunde sälja den på e-bay för 3 månadslöner. Köp nåt snyggt vettja. Som grädden på moset åkte jag hem från Älmhult igår men det gjorde inte min resväska som stod kvar på tågstationen. Och ni förstår ju att den är lätt att tappa bort, den är ju bara 60x80x40 cm, ljusblå och rymmer en mindre kollega. Tur att det var just Älmhult och inte Baltimore för då hade den varit sprängd vid det här laget. Först var det lite lustigt, för då skulle min vän Anna skicka på den på nästa tåg. Sen gick strömmen och alla tåg norrut ställdes in och då kom jag på att både kamera nr 2, smink och neccesär fanns i väskan och då började jag nästan gråta. Tänk att träffa Ranelid osminkad, jag hade ju likabra kunna bytt namn till Mollgan. Lucky me så susar mitt tåg snart förbi Ikeametropolen igen på väg mot Malmö och underbara Elin kommer stå där och slänga in förnödenheterna i farten. Hoppas hon inte tar fel på påsen med taxfree-krämer och påsen med smutstvätt bara... Nä hörrni nu ringer väckarklockan om 40 min, dax att fånga lite skönhetssömn.

Mobilfoto: Sara Zetterström, Little miss fix it