Det går framåt, eller nåt.

Bloggtystnaden de senaste dagarna kommer sig av att det varit så högt tempo att jag fått bortprioritera bloggandet mot lite välbehövlig vila. Jo, jag vet att många av er påpekar detta -att jag borde ta det lugnare, men jag gillar när det händer grejer. Och dessa dagar har det faktiskt hänt en del på renoveringsfronten även om jag ändå tycker det går på tok för långsamt, men värmen och preggobulan gör sitt för att hålla tempot nere så det har bara varit att snällt lyssna på kroppen. Tack för alla snälla kommentarer om vår walk-in-closet!

 

Mattläggaren var här igår, så nu saknar klädkammaren endast el, men lampfothållarna kom även de igår så det verkar inte heller allt för långt bort. Mattan ja. Värd varende krona (trots att den svalde en ansenlig mängd av den totala budgeten) för den är så ljuvlig att borra ner tårna att jag måste gå in där flera gånger om dan bara för att och helst av allt skulle jag nog vilja sova där inne. Enda nackdelen är att mjukheten gör att fotavtrycken syns väldigt bra och jag har gått och blivit nån slags matt-Hitler som krattar den slät igen med dammsugarmunstycket i parti och minut. Nåväl, det går väl över. Får man hoppas.

 

För några veckor sen ringde en lokaltidning och frågade om de fick göra ett hemma-hos-reportage, då de läst på bloggen att renovering pågår. Jag lyckades förhala det hela ganska länge med motiveringen att jag inte alls gillar tanken att visa upp renoveringsröran, och inte heller finner den lika charmig som de antydde att det är. Men i morgon kommer de i alla fall och eftersom det enda som är något så när representabelt är ovan omsjungna klädkammare så är det väl dit jag får bjuda in dem... Mi casa es su casa, eller vad man säger.

 

Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Åh. Spännande! Jag var likadan som du när jag var med barn. Har ett underbart envist minne av tapeter i en nyinköpt lägenhet som bara skulle ner. Maken var inte hemma och jag orkade inte vänta.
Femkilosbebisen som låg och skvalpade i magen fick finna sig i att mamma for runt och ångade ner tapeter. Tog det i den takt kroppen klarade av. Det gick jättebra! Allt kom ner till slut. Bebisen kom efter några veckor. Så jobba på. Bara du lyssnar på kroppen och det tycker jag det verkar som du gör :-))) KRAM

Såg att du hade ringt. Här är det jobbfabriken in i det sista. Tre lämningar kvar idag.

Sen semester. Ringas i helgen?

Kram