Det här med genus

Innan jag blev gravid trodde jag mig vara en anti-genustänkare när det kommer till barn och kläder. Vilken lögn. När vi fick veta att vi väntar en tjej så tänkte jag Vad bra, då kan jag i alla fall undanbe mig rosa tuttenutt-saker (eller egentligen var det första jag tänkte Hjälp, en tonårstjej! men efter det enorma tidshoppet så landande funderingarna kring att det kanske går att styra det där med kläder och färger.) Alltså, vi omges inte av supermånga bebisar/barn och när det väl kommit en ny storkleverans i den närmaste kretsen så brukar presenterna vara något från det randiga 70-talsföretaget som inte har överdrivet mycket rosa/ljusblått så egentligen hade jag ingen riktig koll på hur det ser ut i butikerna. Men nu har jag ju ett alldeles personligt skäl att botanisera bland lilleputt-kollektionerna och shit pommfritt vad det är uppdelat.

På BabyProffsen här i Småstaden t  ex. hänger kläderna prydligt separerade i en rosa/röd/vit-vägg (till höger) och en grön/blå/grå (till vänster, tack för att de i a f inte gjorde det rent politiskt!) och jag tror inte att det enbart handlar om en ovanligt nitiskt färgkoordinerad Visual Merchandiser. Både jag och mannen föll pladask för de fina molnpyjamasarna och sprang där mellan höger- och vänstersidan i butiken, rött eller blått? Alltså jag vill inte att vår tjej ska bli en bubbelgumsrosa Hello Kitty-bebis men betyder det att jag måste klä henne i blått och konstant säga Det är en flicka så att hon inte ska bli själsligt förvirrad när tanterna nyper henne i kinderna och säger vilken fin liten gosse? Och vilken färg har hen? Som sagt, det är inte lätt det här med paranting, och jovisst valde vi en röd liten kroppsstrumpa till den Vilda flickbebin. Som förmodligen kommer bli den sötaste lilla Hello Kitty-bebin i världen.

Och ni förresten, tack för att ni läser och kommenterar och skickar fina mejl och svarar på mina kryptiska meddelanden jag ibland slänger iväg med vetgiriga frågor till utvalda läsare. Utan er vore bloggen ingenting. I alla fall ingentinting roligt.


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Jag hade jättesvårt att hitta kläder till min nyfödde som inte var ljusblå eller ljusrosa och eftersom jag väntade en pojke kändes allt helt omöjligt att köpa! slutade med att vi köpte snordyra små pyjamaser och bodys som bara var fina och resten fick vi av alla som kom på besök men ingen köpte blått. Tror mitt hormonaggressiva budskap gick igenom :)

Polarn och pyret har iaf ett tänk om jag tycker är värt att sponsra men det finns ju massa guldkorn nu på rean. Har du hittat till babyshop.se och jollyroom.se?

Jag har inte barn, men jag har ägnat en hel del tankar åt det här med kläder på småbarn. Små flickor kan vara helt bedårande söta i små vita eller kanske t.o.m. rosa klänningar. Små pojkar är helt fantastiskt söta i väst och fluga. Betyder det att man fallit för en genusnorm. I sådana fall borde jag ju inte själv klä mig i klänning när jag vill vara fin eller min pojkvän i fluga när han vill vara fin. Med andra ord, ingen fara att följa klyschéer osv. Måste dock säga att det finns inge sötare än en liten tjej i unisex-kläder, så att man får en liten tuff brud. Ingen kommer att missta barnet för "fel" kön, det är inte kläderna som bestämmer det. Molnpyjamasen gillar jag väldigt mkt och tycker dessutom att rött känns väldigt neutralt :) om det nu spelar någon roll...

Äsch jag har helt struntat i det där med att vara politiskt korrekt och genus neutral. Eller iofs så klär jag min son i samma färger som mig själv - vitt, blått och randigt. Men hade jag fått en dotter hade det säkert blivit rosa med. Tycker det blivit lite väl mycket fokus på "hen" på sistone. Gör vad som känns bra och strunta i omvärlden!
kramkram

Jag har också funderat på det här med lille Hugo som nu är dryga 1 år. Det är så lätt att styras in på traditionella tjej- och killfärger vilket är trist. Jag kan med en suck konstatera att andelen blåkläder i Hugos garderob är skyhög! Dock tror jag att det är lättare att vilja klä sin tjej i tuffare kilkläder och blått än att klä sin kille i rosa byxor med rosetter...jag har nog en bit kvar dit i alla fall :) Hurra för villervalla som gör gör supercoola och sköna unisexkläder enligt min mening. Kolla Geggamoja och Name It också :)

I stället för blå pojkbebis och rosa flickbebis, tänker jag typ... grön, ekologisk bebis eller gul, solig bebis. Eller orange! Älskar orange! Orange varselbebis. Haha.

Till min mans brorsdotter köpte vi jättefina t-shirts, en var grön och gul med en glad robot på. Hade de funnits i storlek 40 hade jag lätt köpt en till mig själv. Jag tycker att tänket i sig är viktigare än kläderna.