På självaste nationaldagen så bestämde sig tvättmaskinen hastigt att lägga sig med centrifugen pekandes mot skyn. Drop dead. Rätt dålig planering med tanke på att vi om ett par månader sitter med en liten smutstvättsproducerande bebis på tredje våningen utan hiss (och tvättstuga i källaren). Det var inget att be för så nu är denna monstermaskin på väg hem till oss. Ett inflik i debatten; jag vet inte vad det är med mig och prylar men dålig kombo är nog milt uttryckt, förutom detta nu så dök min Iphone ner i toan i förra veckan (innan utfört ärende tack och lov) samma dag som min rygga med kameran välte och krossade mitt fasta 50 mm 1,4 objektiv. Jorå, tur i oturen att det bara är materiella ting, och tacka vet jag det ljuva ordet allrisk. Våra skadefria försäkringsår är lätträknade om man säger så

Well, well. Tanken är ju f ö att skötbordet ska huseras i badrummet och oljad ek är inte samma kopp te som det var en gång när J och jag flyttade ihop för tusen år sedan så därför var det dags att ge den gamla bänkskivan (som flyttat runt med oss det senaste decenniet) en omgång. Övriga badrummet går i svart/vitt (fast kaklet har nog ett stråk av nittiotals-beige i sig) med lite grått och eftersom jag vill ha en skiva med liv i blev det en ebenholts-mörk hårdvaxolja som av priset att döma går att jämföra med rent guld eller så. Första lagret är struket och jag kan knappt vänta tills jag får se andra omgången imorgon.


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It