Inte hade jag en tanke på att det vankades presenter igår när jag jobbade min sista dag på jag-vet-inte-hur-länge. Kanske var det därför jag blev extra glad och rörd över mina fina kollegor som skämde bort mig, eller snarare den Vilda bebin, för hur gärna jag än skulle vilja finns det inte en chans att mina svullna hobbitfötter eller ens stortån kommer i de ljuvliga små virkade basketkängorna. Förutom kort med rader som fick mig att gråta en skvätt och den söta kudden så ser ni att det är ett paket kvar, så det ska jag ta och öppna nu. Whoop whoop.

 

Tusen tack än en gång!!