Igår skrev jag att det är svårt att låta kamerafingret vila när man är hemma hos en inredare, men bara för att man jobbar med inredning har man ju inte per automatik ett bildskönt hem. Vad jag menade är nog att jag sällan har varit hemma hos en inredare utan att bli inspirerad på det ena eller andra viset.

Raphael har jag känt sedan vi båda var och prov-jobbade på ICOM hösten 2010. Vi gjorde visst helt okej ifrån oss eftersom vi med några månaders mellanrum förra året blev kollegor och har gått det interna utbildningsprogrammet sedan i september. En glad, lite bullrig och rättfram tysk med smått excentrisk stil och stort hjärta så skulle jag beskriva honom och det var inte utan att jag var nyfiken på huset där han bor. Långt inne i Älmhultsskogarna med  en sommarstuga någon kilometer bort som närmaste granne och här får ni en tjuvkik till närbildsstudie. Dova färger och genuint hantverk i naturmaterial som blandas upp med högteknologiska prylar och udda små föremål. - väldigt maskulint på ett lite tobaksdoftande biblioteksaktigt sätt, bildligt talat, och jag gillar hans sätt att gifta materialen med varann även om stilarna är olika. Den där hemmasnickrade hattplankan i sovrummet är väldigt mycket Raphael.









Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It