Usch, idag vaknade jag på fel sida, eller jag tror faktiskt att jag t o m gick och lade mig på fel sida. Inte blev det bättre av att gårdagens kalas gjorde sig väldigt påminnt på diskbänken... Men nu börjar det ordna till sig, disken är diskad och tvättmaskinen snurrar och med den en hel hög små kläder anno 1978. Så ofattbart små, jämför med klädnyporna så ser ni. Mamma har sparat från när jag och mina systrar var små och jag fick med mig min påse hem när vi sågs i Valborg. Ibland är det väldigt roligt att tillhöra ett samlarsläkte.



På lördag är det 34 år sedan jag såg dagens ljus och det är ju väldigt tydligt att mina föräldrar hade stor tilltro till mig som nyfödd. Jag vet inte om det var inredare eller stadsminister de hade i åtanke när de klädde mig i den där tröjan, vad tror ni? Imorgon går jag in i v 28 av graviditeten och här pustas det och ojas det ganska mycket. Särskilt efter ett trapprejs till tredje våningen, för det börjar bli så fysiskt påtagligt att det växer ett mirakel i min mage som börjar bli ganska stor. Vår efterlängtade vilda bebis. Sveriges hopp.


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It