Innan jag ens hunnit tänka ordet BabyBjörnen i morse så hade mannen klivit på mjölktåget mot Kastrup och tjänsteresa. Det betyder att min andra natt på tu man hand med Marsipanrosen är i antågande.

 

 

Dagen har vi ägnat åt kompishäng med Leo, Boos BBF (BB Friend) och hans mamma. Leo är en stor kille, hela två dagar äldre än Boo och även fast de små telningarna inte har så stort utbyte av varann än (mer än att de sympatigråter lite emellanåt) så är det väldigt roligt att få lite kvalitativt mammahäng. Och är de inte gulliga så man dör lite?

 

Sedan de åkte har gosiga Marispanrosen som sitter och myssnackar i mammas knä förvandlats till Vargen. Vargen är den skrikande, missnöjda och BabyBjörnen-krävande lilla människa som får kvällen att kännas väldigt lång (och mattanterna att bli ännu längre). Var tvungen att via tekniken avkräva mannen alla anti-Vargenknep i universum. Han borde ju rimligtvis gjort en överlämning innan han åkte kan tyckas för jag chefar ju liksom över mattanterna medan han bossar över BabyBjörnen. Men ikväll var det alltså jag som skulle tämja Vargen i en marinblå vadderad tvångströja.

 

Solokvist som sagt.

 

PS. Om tårna blir spinkiga och orangutanglånga så är jag skyldig. Men den dära stortån, det är definitivt inte mina gener. Men det är ju det som är så fint med gener, man kan få långa OCH stora tår. DS