Bröllop utan en susning
Vi hade en tid att passa idag, jag och Rosen, klockan 11.00 var vi nämligen bjudna på vårpicknick, eller som jag tolkade det - en liten uppvärmning inför vad som komma skall då de bjudande vännerna snart behöver flytthjälp till det nyköpta huset. Kanske borde jag läst mellan raderna i de senaste dagarnas restaurangbokning, hårspraysprat och flugståhej. Men icke. Inte heller när meddelandet pep till i telefonen vid niotiden och vi uppmuntrades till varma, lite ömma (fast jag läste faktiskt oömma) kläder för en friluftsaktivitet i anslutning till picknicken fattade jag något. Bokstavligen klev jag över en, tillfällig men tydlig, ledtråd i form av ett hjärta i trottoaren på vägen dit men ändå visste haksläppet inte sin gräns när jag kom fram och de stod där så fina, så uppklädda och så sockerdrickspirriga som man bara är när man ser sin bebis via ultraljud första gången. Och när man precis ska gifta sig.
Systern med sin sambo var där och lilla S och gemensamma kompisparet med sin dotter och jag och Marsipanrosen. Och vigselförättaren Berit förstås. Stackars Jesper fick via en knackig Viber-linje till Beijing ta emot den glada nyheten och han kunde inte riktigt dölja sin besvikelse över att missa det hela. Så typiskt att det krockade med den där tjänsteresan, men vad gör man när man liksom bara gifter sig en gång och just den sjätte april tvåtusentretton kändes bäst.
Jag grät en skvätt och gladdes samtidigt åt att årets första riktiga vårdag gjort att jag tagit med mig systemkameran så att jag kunde föreviga hela kalaset för jo, sen åt vi den ljuvligaste picknicklunchen på den här sidan jesu födelse tror jag och skålade med bubbel och jag fick berätta hur det var när vi inte riktigt kände varann än och jag och Jesper gifte oss ett stenkast därifrån. Marsipanrosen kröp omkring på en jordgubbsfilt i sina nya gummistövlar storlek 20 och solen gjorde både oss och chokladbiskvierna svettiga. Tack för att jag fick vara med på eran fina dag herr och fru A L! Även fast jag var iklädd fleeceunderställ och skor i Gore-tex.
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It
Kommentarer
Trackback