Fem års dåligt samvete

Det känns som back in the days när Marsipanrosen höll mig vaken om nätterna... I över en timme har jag klarvaken vridit på mig i sängen och stirrat i taket (läs: surfat Bloglovin på lägsta ljusnivå i mobilen) och tusen tankar snurrar. Vad ska det bli av mig, av bloggen, av köket som inte är färdigt, av kameran som inte fungerar, av distanskursen som jag kommit in på, av min icke existerande redovisning av moms, av torpet, och av radiopratet som jag ska göra om några timmar?

 

Nu damp DN ner i brevinkastet också, det var länge sen jag hörde den komma. Och kommer ni ihåg att jag tipsade om att köpa en megatjock dagbok som räcker en halv tidsålder att fylla i om vaknätter, första leende och vardagsbetraktelser av er lilla telning? Jag tar tillbaks. Gör. Det. Inte. Det genererar bara fem års dåligt samvete för att den inte fylls i, idag heller.

 

Vill ni höra min ljuva (och trötta?) stämma i etern så kommer jag att gästa förmiddagssändningen runt 10.30 i P4 Kalmar.

 

Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Kom ihåg at det ALLTID löser sig för duktiga tjejer! :-) Kram Pluttis

Jag hejar på dig! Att du ska ta dig tid och komma ihåg att fylla i den där dagboken trots allt! Göra det till en vana. Det är ju så kul att ha den ifylld, att titta tillbaka i!
(Jag lyssnar på dig i P4 nu!)

Tröttsamt när man inte kan sova och tankarna bara snurrar! Skönt för mig med dagboken i alla fall, då är jag inte ensam med en tom. Köpte en för tio!!! år när 3-åringen föddes. Den gapar sorgset tom...

Jag kan inte säga att jag vet vad du menar, för jag har inte barn och är inte småbarnsförälder men det jag vill säga är att jag ändå kan känna igen mig och att det är en himla jobbig känsla. Att inte hinna, att tänka på allt man ska göra nån gång som aldrig blir av. Och plötsligt så vill man inte tänka framåt längre alls eller göra några planer för man är rädd att bara göra sig själv besviken... TÄNK INTE SÅ. Jag har insett att man kan inte vara så hård mot sig själv och att ibland har man såna här perioder och man gör inte allt man tänker att man skulle vilja. Men man gör också mkt mer än vad man tror av det man vill. Som sagt så har jag insett att man inte ska vara så hård mot sig själv och accepterat att livet ibland funkar så här, så no need for dåligt samvete. Och det säger jag, som INTE har en bebis hemma. Med andra ord, DU behöver inte tänka så... Gillar din blogg oavsett!

Aj vad känslan känns igen! Dagarna går och det dåliga samvetet kommer krypandes! Det som kändes som en så bra, så strålande, ja alldeles alldeles underbar idé, men ändå så skrivs inte en rad. Mitt förslag är "nattduksbordet"! Det funkar (tyvärr) inte wow, men bättre än soffbordet! Ett steg i rätt riktning i alla fall :)
och Tack för en kul blogg //Ebba

Vad kul att även få HÖRA dig! Kommer du att "Radioprata" varann vecka, om jag förstod rätt? Ska bli spännande att följa isåfall. Femårsdagbok låter som ett mastodont jobb, puh! I dessa tider med Instagram, skulle jag nog satsa på det istället. Ett foto varje dag är ju ett lättare sätt att dokumentera sin vardag, men dagboken var snygg på bordet! :)