Jag sitter ensam vaken, övriga i familj och släkt har en efter en sagt godnatt och droppat av och jag njuter avensamheten i adventsljusens varma sken. Fast det här är nog den mesta helt appropå-julen på länge, för att inte säga någonsin. Det skulle inte kännas mer främmade att det är julafton imorgon om jag satt i bikini på en söderhavs-ö nu tror jag, julstämningen som vanligtvis byggs upp under december ersattes av jobb och bristfällig hemmavaro. De facto att jag dessutom, förutom en eftermiddag i torpet, inte sett en snöflinga på den här sidan av midsommar gör ju knappast det hela mer stämningsfullt.

 

Men jag tänker att det gör inget, för imorgon kommer mer familj och vi ska äta risgrynsgröt och titta på Kalle och Marsipanrosen ska få en julafton med 100% uppmärksamhet. Kanske once in a lifetime att råka vara enda barnbarnet hemma hos farmor och farfar där också mormorn firar dagen till ära. Det ska bli spännade att se henne reagera på hela spektaklet. Appropå spektakel så är mina paket sällan särskilt stormönstrade men i år blev de verkligen nedtonade. Jag slog in alla presenter i en fyndtapet som jag vände ut och in och gjorde enkla rosetter av färgad kartong. Tapetpaket är verkligen grejen. Toppen att göra skarpa hörn på utan att det går sönder och ännu bättre att sy i. Alla paket är klara, ja allt inför morgondagen verkar vara färdigt. Om jag bara fick önska mig en sak, något högst själviskt och egentligen ovidkommande, så skulle det vara att det snöar i natt. Stora, fluffiga flingor som färgar allt sådär overkligt vitt, och liksom ljudisolerar hela världen. 

 

Om det blir snärjigt imorgon så vill jag bara passa på att önska er alla en riktigt God Jul!

(Snön lyser inte vit på taken, och nu hör jag att även Marsipanrosen är vaken...)