Det är ju lite småtjusigt med årskrönika och varje bättre publikation bör väl ha en så here go, gå och fixa en kopp java eller ännu hellre en god kopp te för nu blir det långläsning:

 

Jag inledde året med att vara på tjocken och bara tanken på den vintermörka starten på förra året får mig att känna det kvalmiga illamående som följde mig till graviditetsvecka 15. Efter två timmar på det vinterjackstjocka och varma tåget (sovandes som en säl) fick alltid avstigningens krock med kall frisk luft mig att intensivt motstå impulsen att kräkas på perrongen i Älmhult. Varför mår man som sämst i en graviditet när man kan/vill prata som minst om den? Så mycket glädje och så lite nöje... En obeskrivlig trötthet följde mig var jag än gick och jag råkade somnade på toaletten på jobbet. Euhrrrrm. Två gånger. Mitt i all trötthet hade vi en rolig fest när mannen fyllde 35. På jobbet avslutades annars en intensiv planeringsperiod av IKEA-katalogen 2013 och studioarbetet började.

 

Vi får se ett yttsepyttsigt hjärta slå och blir galet gråtmilda, jag crejvar popcorn och kiwi, outade mitt välsignade tillstånd och fick en respons av aldrig skådat slag här på bloggen. Grattiskramar, lite tårar, ryggdunk och igenkännande. Plötsligt gick jag från allmänt pizzatjock till att få en liten preggomage och livet blev genast mycket lättare. Jag var på bloggevent i Malmö och vann fina priser. På jobbet gjorde jag hembesök i Prag och förlorade min pocketkamera.

 

 

I mars var det högvarv på jobbet och den internutbildning jag gick lämnade inte mycket utrymme för annat. Jag passerade halvlek i graviditeten och den Vilda bebin fick heta just det eftersom hon levde rövare mest hela tiden. Jag satt och kladdade i en skrivbok på en föreläsning och bara så där föddes en ny grafisk profil så efter nästan sex år med den gamla bytte jag huvudfot på bloggen. Och glasögon på mig själv.

 

 

April var en härlig månad som varvades med en påskresa till Gotland och en oförglömlig tripp till Milano. Möbelmässerace med Trendenser-Frida och magen. Jympadojjor blev mitt it-plagg. Jag planerade inför sommarens lägenhetsrenovering för fullt och på pysselfronten syddes det mest. På jobbet förberedde jag massa DIY inför examensarbetet.

 

 

Årets favoritmånad (födelsedagsmånaden) inleddes med Formforum - en bloggträff i Göteborg och jag blev otroligt pepp av alla inspirerande föreläsare. Ett helt gäng ekollon fick nya mammor. Vi fick se kulstöterskan från Småland genom 3D-ultraljud och både jag och mannen var sjuka på min födelsedag som kanske klassas som den sämsta ever. Efter en smått hysterisk jobbperiod avrundades utbildningen med examen och jag hade nedräkning till semestern.

 

 

Min längsta ledighet någonsin inleddes med åtta veckors semester. Hemmet förvandlades till en byggarbetsplats och vi bodde i vardagsrummet... (alltså förlåt men jag håller på med hjärt-lung-räddning på ajfånen samtidigt som jag skriver detta och just nu sparar jag ner gamla bilder och alla är ju mer eller mindre på Marsipanrosen när hon var yttsepyttseliten och jag blir helt gråtig för det var så fint.. och så mycket lycka.. Det är det ju fortfarande förstås men nu är hon  ju så stor och snart kommer hon åka på språkresa och flytta hemifrån är jag rädd.) En artikel om mig och mitt jobb publicerades i studenttidningen SOND. Jag åker mellan mijöstationen med alla byggsopor och IKEA där jag en dag lyfter 250 kg garderober på egen hand. Har många 14-timmars "arbetsdagar" men känner mig stark som en höggravid oxe.

 

Snickaren lämnar bygget och svärfar ägnar en vecka åt att måla allt, det blir så fint! Jag boar för fullt och symaskinen går varm. Både sovrummet, klädkammaren och kontoret/gästrummet tar form samtidigt som jag inte kan få nog av Fanta. Östran publicerar en artikel om mig och mannen får semester och vi går på Bruce Springsteenkonstert. Jag ömsom står och ömsom dansar i 4 timmar, det är en magisk kväll!

 

 

Min semester övergår i föräldraledighet, vi kokar saft och tänker fånga en sista utflykt på tu man hand, då går vattnet och efter några dagar och en helvetisk lång förlossning anländer hon så den vilda bebin - vår Marsipanros. Vi bor i bebisbubblan, hela släkten passerar revy och vi åker till Gotland igen (på 30-årskalas) och denna gång kommer vi hem med en bebissäng och en mamma som mer eller mindre kommer i sin gamla garderob.

 

 

Bebishörnan börjar ta form, vi barnsäkrar hemmet lite (ja, ett trappräcke är förvisso kanske mer basic utrustning, eller vad vet jag) och jag börjar landa i mammarollen. Mannen är pappaledig och vi får ännu mer besök av kompisar och de som vill träffa nyförvärvet. Bebisbubbla fo sho.

 

Mannen börjar jobba och fast ingen säger det så är det liksom lite skönt att livet får riktiga rutiner. Vi börjar hänga på Öppnis och gå på mama-barn-jumpa och sånt. Marsipanrosen och jag premiäråker tåg till Växjö på en föreläsning och jag blir sådär bloggpepp igen. Dygnet har helt klart för få timmar. Hemmet har definitivt fått nya invånare.

 

 

Det här är en rolig månad med fullt ös, vi börjar drömma om hus och Marsipanrosen och jag utflyktar till Älmhult och hälsar på jobbet. Stöter på Ingvar himself på perrongen och ångrar bittert att jag inte grabbade tillfället till en pratstund i flykten. Har ju värsta isbrytarbebisen i släptåg juh. Lite av mitt DIY blir uppmärksammat både i bloggen och i iPadmagasinet Trendenser. Avslutningsvis är det ett nytt inspirerande Formforum i Glasriket och jag kan åka tack vare att mannen följer med, lycka! Och som alltid undrar jag när jag ska börja desajna saker. Egentligen.

 

Tittar tillbaka och minns känslan som nygravid för ett år sen samtidigt som jag slutar kalla Marsipanrosen för si el. så många veckor. Nu pratas det månader - så stor är hon och jag är allmänt gråtnostalgisk och hela livet känns som en efterrätt. Skippar helt julstöket och gör skojiga pysselsaker istället. Skriver min andra artikel för tidningen RUM och får roliga förfrågningar inför framtiden från olika håll. Mobben är typ obrukbar för den är fylld till brädden av 5000 Marsipanros-bilder, vi firar en halvhysterisk men väldigt mysig jul med storfamiljerna och jag får en push-klapp av mannen. Marsipanrosen ägnar årets sista dagar med att testa gröt. Gröt nytt år!