Jag har talat mig varm om stället förut, då om restaurangen vid golfklubben i Älmhult dit man åker och äter lunch, eller har ett matlagningsevent och liksom aldrig blir besviken. När man är ny i Älmhult (läs: ny på jobbet i något av IKEA-bolagen) så minns man stället efter första besöket, för maten är alltid toppen och personalen toppen. Men man minns inte namnet. -Ska vi åka till Goa.. ja det där stället vid golfklubben? Hur tungvrickande det än är i början så när man väl lärt sig det så minns man det - Goaroije är ett gammalt småländskt uttryck. Ordet användes när man tyckte att någon eller några hade det bra som när man t.ex. kom hem till någon och det var snyggt, rent, ordning och reda och mat på bordet, då hade dom det Goaroije. Motsatsen till Goaroije är Oaroije som det står att läsa på restaurangens hemsida.

 

Men i lördags gick vi alltså till nykomna lillasyster ett stenkast från stationen, Brasserie Goaroije. Inte nog med att det ligger i enligt mig ett av Älmhults absolut finaste hus, menyn fick det att vattnas i munnen och nästa gång blir det definitivt mer mat än drinkar, Moules Basquaise mmmm... On est bien - det är väl. Ja det är trevligt, murrigt, snyggt, mässingt med karaktärsfull inredning och för ett ögonblick kan man tro att man är på kontinenten. Tills en sänkt Volvo 740 dundrar förbi utanför med en baslåda, modell mindre skoljumpasal, som får rutorna att vibrera. Oaroije. Småstadscharmen på gott och ont, för min del hade detta stället platsat i vilken metropol som helst och är ett besöksmåste. Hoppa av tåget för en matpaus ett par timmar nästa gång ni åker till Malmö vettja.