Ha-ha, nu kan jag trösta er alla med att Marsipanrosen även säger mamma. Eller rättare sagt, när livet är riktigt eländigt, hon är trött, hungrig eller bara allmänt förfördelad så gnällgråter hon maaaaaah-maaaaahhh. Inget har tidigare fått hjärtat att knipa så.

 

Jag längtar efter vår och värme och började nästan gråta av lycka när solen kikade fram här om dagen och lyste upp här hemma. Det är inte mycket som slår solen på inredningsfronten, röror känns liksom inte lika röriga i strålande solljus, skavanker suddas ut och vackra miljöer blir bländande.

 

Åsså längtar jag efter fler timmar på dygnet, det är mycket nu...