Idag har hon hypotetiskt sett funnits lika länge utanför som i min mage (teoretiskt så skiljer det säkert några dagar). Ljuva lilla Marsipanrosen som tar sån plats att jag blir stolt och hoppas att det håller i sig. Hon tycker om att pussas och kramas, och att sitta i knät. Det var jag lite orolig över, att hon inte skulle vara gosig, men hon är en gosprick av stora mått. Ömsom sitter hon själv och leker utan att bry sig det minsta om vad vi gör, ömsom vill hon vara jättejättemeganära när vi sätter oss på golvet och kan tänka sig att spendera hela dagen hud mot hud med mammuten elller papputen (helst båda) och i ögonhöjd. Hon kryper, klättrar och går på alla fyra. Hon reser sig mot soffbordet, badkaret, sängen eller ett par människoben som passerar och varje dag är en ny dag för bulor och blåmärken som ett kvitto på att självförtroendet är större än motoriken. Och jag tänker stilla -Tur att vi inte ska till BVC på kontroll just idag, de kommer tro att vi misshandlar henne. Förhoppningsvis har de värsta blessyrerna bleknat om en månad när det är dags för nästa besiktning. Hon äter det mesta men hemlagat är godast och man har inget för att truga, vill hon inte ha något så kniper hon bestämt ihop munnen tills man bytt det läbbiga till något bättre (men det händer väldigt sällan som sagt). Just ja, snart göra sig mattanterna icke längre besvär, och melonerna börjar efter en-snutt-om-dan-principen så sakteliga förvandlas till bättre begagnade tepåsar. Lipton, den platta varianten och inte den justare pyramiden alltså. Fortfarande, precis som vid åttamåndersgarvet så visar hon upp ett tandlöst leende som får mammahjärtat att smälla av och impulsivt frammana så många skratt som det bara är möjligt (fuldans var egentligen snyggdans förut. Nu fuldansas det på riktigt). Och om något är -Nej! eller -Aj-aj! så bemöts förbudet med en än större iver att överträdas. While smiling. och just den biten hoppas jag faktiskt inte håller i sig för då kommer BVC-tanten och Prussiluskan komma tågandes i armkrok är jag rädd. Med Kling & Klang.

 

Tänk att hon, lilla BettySpaghetti, är nio månder redan. Otroligt. Fast tittar man runt i vardagsrummet vid 19.30-tiden så fattar man ju att det inte är någon tremånadersbris som svept in. Nä, nu är det lätt klass 3-varning på orkanen Boo. Men håll i hatten för vad vore livet utan vår älskade Booster!?