Änd mattanterna just left the building.

Hade någon bestämt att jag skulle sluta amma för sisådär ett halvår sedan och några månader framåt hade jag troligtvis jublat. Jag kände mig som fånge i min egen kropp och Rosen höll på att snutta mig till vansinne. Sen introducerades smakportioner och så småningom riktig mat och jag ammade bara nattetid. Fast det var liksom drive in tyckte Marsipanrosen, men utan att åka vidare och istället parkera vid lucka tre och håva in beställning efter beställning (mest cheeseburgare och andra minimål) he-ela nätterna igenom. Sen kom den där tjänsteresan som maken åkte iväg på och lämnade mig som mamma på täppan. Tillsammans med  magsjukan. Plötsligt sov ongen hela natten och jag flyttade in i gästrummet eftersom tricket verkade vara att separera kök från matsal så att säga. Dessutom dopade vi Rosen med välling och plötsligt började mattanterna bara servera frukost.

 

Åh så mysiga de där frukostbufféerna var! Jag och Rosen - ögonkontakt och hålla handen. Romance. Sen hände nåt, från en dag till en annan så sades mattanterna upp, med omedelbar verkan. Vet inte om det kan varit något hårstrå i maten eller så?! Fluga i soppan? Jag har försökt luskat och medlat men inte heller hjälpte det att jag grät en skvätt och åberopade LAS. De är och förblir uppsagda p g a arbetsbrist de arma stackarna och jag fick inte ens ta adjö. Och Marsipanrosen då? Ja hela historien verkar inte bekomma henne det minsta, hon är som en sån där iskall magnat som köper upp små bolag blott för att likvidera dem. Och den enskilda firman Amning är numer ett minne blott, trots att jag förstått att mattanterna envist demonstrerar sin kunskap och bröstar upp sig och gråter PR-tårar så det gör ont i mig... Fast Mamning AB har just blivit börsnoterat vad jag förstod vid senaste niomånadersrapporten.

 

-Talking to me?

Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Haha jag äälskar dina underbara texter!! San enteprenör ni fått till dotter ;)
Ha en härlig dag!

*sann

Haha, underbart skrivet! <3 Du borde skriva en bok! :)

Kan bara hålla med föregående talare (skrivare). Du skriver verkligen väldigt roligt. skulle defintivt kunna bli en bok eller åtminstone krönikor.

Hej Zara!
Jag har en fråga. Hur tänkte du när du startade din blogg? Jag har nu i över ETT ÅR gått och funderat på att starta en blogg, funderat på olika teman, namn osv men kommer inte till skott. Har massa idéer, men tycker uppenbarligen att det hela känns lite läskigt. Är väl mest rädd för vad folk ska tänka och tycka... och det faktum att man skriver saker som vem som helst kan läsa. Även om det på sätt och vis är meningen så är det ju också lite läskigt. Tvekade du nånsin? Tack på förhand! /Linnea, som ställer denna fråga till dig då din blogg var den första jag började följa :)

Hej, hallå! Vilken fantastisk beskrivning av matprocessen! Älskar dina beskrivningar och liknelser! Heja, heja!

Känner igen mig (min tös är ungefär lika gammal som din) för ungefär så gick det även till när mina mattanter kastade in handuken, att de dessutom hade mage att lämna två tomma matkassar, tycker jag är höjden av svek.

Ditt sätt att skriva är så härligt, roligt och dina ideer gör att man vill härma!

Trevlig helg och kalas!
//elin

Vad sjukt att hon kan hoppa av sitt beroende bara sådär liksom!

Håller med ovanstående, du borde åtminstone bli krönikör på någon mammatidning! :)