Känslan av att sitta i ett upplyst rum medan mörkret har lagt sig utanför. Att jobba med händerna, tillsammans med hjärnan, att forma ett sammanhang och något som ska bli fint och svajigt i vinden, bjuda till något extra. Sockersött och lite kul... Sånt gör hela vardagsrummet upp och ner, får mig att glömma tid och rum och att jag har en liten Marsipanros som går och lägger sig vid sjurycket och är rätt nöjd med sisådär elva timmers sömn... * gäsp *