Jovars, den förra uppdateringen gällande Marispanrosens kom ju onekligen i vargtimmen. För idag är hon nämligen en hel månad äldre. Fjorton månader sedan vi låg på det där hörnummet med den trasiga persiennen och med trötta men lyckliga blickar som inte kunde slita sig från att betrakta den lilla människan som sa hej till världen med ett gallskrik som till och emd imponerade på barnmorskan. Hon gastar fortfarande, men de värsta tokskriken som i slutet av sommaren nästan gjorde hennes föräldrar lomhörda har de senaste månaderna mer och mer ersatts av prat. En evigt pladdrande. Snicksnack. Ofta förstår vi inte betydelsen av hela svadan men är det något särskilt viktigt så ser hon till att vi fattar genom betoning eller gester. Varm mat och dryck bemöts med ett distinkt litet blåsande, precis som levande ljus och extra goda mat intas under omisskännliga njutarljud. Nam, nam, nam. Och även om inte vi förstår allt hon säger så överraskar hon oss dagligen med att förstå saker som vi inte trodde hon hade en aning om. Den där prata-över-huvudet-engelskan kommer med den här takten tidigare än jag någonsin kunde ana. Säkert har jag missat några ord men här kommer Rosens lilla parlör: