Jag är som en bloggbulimiker, liksom hetsbloggar mellan varven för att sedan tystna långa stunder. Men det råkar bara vara så att det har varit en bloggvänlig dag idag. Okej det ska erkännas, aningen dränerad å ena sidan efter hela det där Myers Briggs-testet ni vet men å andra sidan som helt frikkin förälskad efter en fantastisk föreläsning med Elaine Eksvärd. Charmig, begåvad, kompetent och humoristiskt levererade hon ämnet retorik så att det gick rakt in. Bästa.

 

Kalmar teater som vi var på är så fin, jag påminner mig alltid om att titta upp i taket när jag är där. Och den dära kvinnan, huvudpersonen, som var precis så rolig och inspirerande som jag hoppades och trots att förväntningarna var skyhöga så överträffades de. Jag menar stående ovationer, från nästan 400 pers ihopträngda på en liten teater, talar sitt tydliga språk. Dessutom blev jag extra stolt över att jag faktiskt kom ihåg att ta med mig boken och efteråt få säga hur grym hon är och be henne signera den. S t a r s t r u c k e d.

 

Och hur prilligt var det inte att sitta där med mannen och på uppmaning vända sig mot varann och leverera budskap med olika tonfall eller betygsätta varandras handslag! Inget vi gör till vardags särskilt ofta faktiskt och det var lite som att vara på en dejt igen. Och att han efter 15 år fortfarande inte kan ta en vettig bild på mig (eller så kanske jag ska sluta att ställa mig kobent) bara en sån sak. Bubbel Boo då, den lilla rosen, hon hade ju hållit ihop sig hela långa dagen på dagis och hela långa kvällen hemma hos kompisarna, i sin allra bästa skötsamma upplaga, så direkt när vi kom innanför dörren för att hämta henne blev det ett sammanbrott. Jag tror hon tyckte det var skönt att få vara sig själv äntligen, hela vägen ut. Och lite så känner nog jag också efter den här långa dagen med insikter och lärdomar, men jag lovar jag ska inte lägga mig på golvet och sparka. Jag ska bara gå och slå huvudet i sänggaveln.