Ni kunde ju läsa första delen igår och om ni inte dog av akut läsinflammation så kommer här fortsättningen på min jobbresa.

Redan då för tio år sedan visade det sig att jag jobbar bäst under press för arbetsproverna till Kalmar är något jag kan stå för än idag. Det kan jag ju kosta på mig att säga när jag blev utvald som en av drygt 400 sökande till kandidatutbildningen med plats för 20. Snacka om hypad utbildning 2004. Det var alltså mindre än 5% som blev antagna och att vara en av dem känner jag mig lite extra stolt över idag.

Jag pluggade så form i 4 år varav de mest avgörande på den 3-årig kandidatutbildning på Designprogrammet i Pukeberg, då Högskolan i Kalmar som sedermera blev, och är, Linneuniversitetet.

Där på sista terminen som blivande produktdesigner hägrade drömjobbet på IKEA of Sweden, designavdelningen, men innan en lämplig tjänst utlystes så fick jag nys om en tjänst som inredare på varuhuset i Kalmar. Jag tänkte; en fot in på IKEA, det blir bra! Så med planen att ta mig till IoS bestämde jag mig för att ge inredarjobbet en chans och lära mig det ordentligt i två år. Parallellt med detta utbildade jag mig till ledare inom Friskis & Svettis och i det jobbet har jag lärt mig att möte många olika sorters människor och att entusiasmera en grupp. När två år hade gått började jag hålla koll internt ifall de utlyste någon tjänst på designavdelningen. Det gjorde de men aldrig någon riktigt klockren, jag sökte ett par som product developer men på helt fel avdelningar där jag egentligen inte riktigt kunde se mig själv.

Det är den största lärdomen genom min karriär, att vara ärlig! Främst mot mig själv men även mot min närmaste chef. Jag gick nämligen och var rädd att min dåvarande chef skulle tycka att jag gjorde ett dåligt jobb i varuhuset om jag samtidigt gick och längtade till andra tjänster så jag sa aldrig något. Med facit i hand hade det varit en enklare väg. Däremot testade jag mycket saker, dels vikarierade jag i 14 månader som grafisk specialist på vår avdelning, och jag var även med vid planeringar och upp-och ombyggnader av nya/gamla varuhus. Sommaren 2010 var jag med och byggde upp en utställning i Stockholm signerad ICom i samband med det kungliga bröllopet. Jag fick smak av hur det skulle kunna vara att jobba med katalogen och träffande helt fantastiska människor.

Strax efter det, mitt tredje år på varuhuset utlystes en inredartjänst på IKEA Communications (ovan nämnda ICom), IKEAs inhouse reklambyrå kan man säga, som jag sökte. De ville att jag skulle komma och provjobba på hösten i några veckor så det gjorde jag, som ett utlån från varuhuset, perfekt för alla inblandade. Jag trivdes och de trivdes men i samma veva genomgick jag massa fertilitetsbehandlingar och kände att det var superdålig tajming med övriga livet så jag tackade nej till det jobbet och fortsatte på varuhuset. Efter kanske 3-4 månader hörde ICom av sig igen och undrade om jag ångrat mig och fast situationen egentligen inte var förändrad så kände jag att chansen kanske inte skulle komma igen och jag tog jobbet.

Efter ett år på ICom blev jag plötsligt spontangravid(!) och vi började diskuterade en framtida flytt till Älmhult eftersom fem timmars tågpendling varje dag rimmar illa med dagistider, Jesper kollade på jobb där och jag gick på husvisning men innan det blev något med det gick jag hem på föräldraledighet. Plötsligt glömde jag bort varför jag ville flytta till Älmhult och Jesper tjatade ju inte precis om att han skulle byta jobb och vi skulle lämna vännerna och vårt hem i Kalmar för ett liv i skogen (som det kändes). Jag sköt problemet på framtiden och tänkte att jag väl fick säga upp mig när dagislivet började om en hel evighet (som gick försvinnande fort).

Men så omorganiserade ICom under min mammaledighet och om jag då sa upp mig direkt istället för att gå tillbaka och jobba i ett halvår medan mannen skulle vara pappaledig så fick jag ett avgångsvederlag. Och man behöver ju inte vara någon Einstein för att förstå att ett sånt läge till frilansstart får en kanske bara en gång i livet även om det är det roligaste jobbet i världen man lämnar. Så jag sa upp mig och slutade efter sommaren.

Så där stod jag i höstas med fjärilar i magen och lite pengar på banken men inga kunder och skulle plötsligt vara min egen chef. Det fanns ju en och annan tanke i stil med; - Vad fa-an har jag gjort..? i slutet av 2013 men det får ni höra om efter helgen.