Ni som hängt här på bloggen ett tag kanske har förstått att jag funkar lite så, som en glasflaska ketchup. Allt eller inget. Först är det bloggtorka och sen kommer tjugo täta inlägg som en stor klutt härlig tomatsmet på en gång. Likadant är det när jag t ex. syr. Då syr och syr och syr jag så mycket jag bara hinner medan maskinen står framme liksom. Så därför kan jag visa puffens nya kläder i kölvattnet av dagiskudden. Vår fotpall hör inte till soffan, det är en uddamodell köpt på fyndavdelningen och vinner på att inte se ut precis som soffan tycker jag.

Jag köpte ju ett fantastiskt härligt tyg för några år sen som jag med stort sjå och mycket teknik sydde ett överdrag av. Överdrag med stort Å. Som i ångest. Ja för en får ju liksom lite ångest av att sätta saxen i möbeltyger för en halv månadshyra eller så. Så den här gången gjorde jag lite tvärtom, tog (ännu) en liten stuvbit ur gömmorna, klippte en lång rektangel och en kortare rektangel med rundade hörn, nålade ihop dem lite godtyckligt med godtyckliga veck i rundningen och började sy. Pressade isär lite sömmar och sydde några extra som dekoration. Och passade på att knöla med det något vansinnigt medan jag sydde. För det blir ju så himla tjusigt när linne är sådär skrynkligt och alldeles opretentiöst som bara linnetyg kan vara. Ha en fin torsdag kära ni!

 

Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it