19 månader

Att vara mamma till dig är som att få sockerdricka i näsan utan att behöva hosta. Som att läsa en spännade bok som aldrig tar slut. Som att lägga ett utmanande pussel med oräkneliga bitar. Som att äta Polly men inte få halsbränna. Som att ha födelsedag, varje dag, året om och känna samma oförställda glädje dag efter dag. Som att alltid sova med soltorkade lakan i renbäddad säng. Som att ligga på rygg på durken i en eka, blunda mot solen i skydd för den fläktande vinden och lyssna till vågornas kluckande mot skrovet utan att bli kissnödig. Som att inte kunna somna för att längtan till nästa dag är så ofantligt stor.

 

 

Jag vill inte missa en endaste dag tillsammans med dig. Även om jag ibland är trött och du med och inte vill sätta på dig ytterkläderna när vi har bråttom iväg. Och fastän jag måste torka upp ett utspillt mjölkglas för tredje gången samma måltid och jag nästan är säker på att den senaste gången var med flit. Och även om jag måste utmana mig själv för att komma på nya metoder för att överlista dig och göra tandborstningen till något nödvändigt gott dag efter dag. Och ibland får hjärtat i halsgropen när du klättrar högt, högt.

 

 

 Den lyckan. När du plötsligt kunde klättra upp i dubbelsängen själv för första gången och lyckligt utbrast: "opp, konde helv!" och när du lyfter blicken från din koncentrerade lek i förskolans sandlåda och skiner upp som en sol när jag kommer och hämtar dig på eftermiddagen, skyndar dig över kanten och alldeles michelingubbeotymlig stövlar fram till mig och utbrister på det mest självklara vis (fastän du låter lite som en sliskig gubbe i övre medelåldern som pratar stockholmska) med armarna utsträckta: -He-ej! E-elschkling!!

Och sättet du får din pappa och mig att förundrat lyfta på ögonbrynet, titta på varann och lika imponerade som förvånade upprepa vad du nyss sa eftersom det är så ofattbart att du är så verbal och uppmärksam på vad som händer i din omgivning. Att du utan problem namnger ett tiotal kompisar och de flesta av deras föräldrar men alltid svarar "kovv" och "moosch" när vi frågar vad du åt till luch på dagis. Jag vill inte missa en sekund av ditt liv, du lär mig så mycket. Stort som smått.

 

 

Som igår när jag skulle berätta för din pappa om gosedjuret vi lekte med hemma hos din kompis för mer än en vecka sen och inte kom ihåg vad det hette och tog din hjälp:

 

"Kommer du ihåg när vi var hemma hos Leo? När du lekte med gosedjursormen som mamma knöt runt magen? Vad hette ormen?

"Åt" "Nina"

"ja, vi var ju hos Leo och Nina och åt middag.."

"Offen!"

"Ja! Roffe heter ju ormen, tack"

 

Dina små egenheter som jag uppskattar. Som noggrannheten i valet av mundering. Halsband, mössor, hattar, haklappar, scarfs eller gummistövlar. Inget väljs av slumpen känns det som. Och att du älskar att läsa böcker, och vill höra saga efter saga. Jag längtar till hur du på kvällen vid läggning, efter sagorna, sträcker upp den fria handen och vill att jag ska pussa den godnatt och hur du byter hand som håller vällingflaskan och ömsom säger "and-a" och "nästa" gång på gång och "båda" när det är fötternas tur att få pussar. Och hur du fyller i mina meningar när jag uttrycker min önskan om att du först och främst ska älska dig själv och säger: "Kom ihåg att du är..."

 

"näll"

"mart"

"full"

(här måste jag hålla mig för skratt, du kommer en dag att förstå varför, men jag hoppas att det dröjer. Länge.)

 

Du är snäll

Du är smart

Du är betydelsefull

 

 

Ja Boosan, glöm aldrig det!

Mamma

Åh, så fint du skriver! Jag sitter här med tårar i ögonen och längtar verkligen till den dag jag förhoppningsvis får en möjlighet att uppleva allt det där!

Men ååh, det var bland det gulligaste jag läst någon gång, vilken kärleksförklaring till din lilla söta dotter!
Superkul för henne att läsa när hon blir stor :-)
Kramis Helena N

Finaste orden...

En så vacker kärleksförklaring. En tår i ögat och varm i hjärtat.

Nästan så jag vill böla. Så himla fint. Från hjärtat. Ärligt och härligt. Vilken lycka för tösen att läsa dina föreviga rader när hon blir äldre. Magi på pränt.

Så fint! Hoppas du spar alla inlägg som handlar om henne så hon kan få läsa dem sen. Hon kommer bli varm och glad i hela kroppen :)

Åh Gud så underbart du bedyrar din oändliga kärlek till ditt lilla barn. Jag blir alldeles varm inombords. Den här lilla tösen har verkligen hamnat rätt. Med föräldrar som älskar henne ovillkorligt. Sååå härligt att läsa. Tänk att få leva och växa i den Kärleksfulla tryggheten! Underbart!!!
Ja, som någon här ovan skrev, tårar i ögonen!
Jag var bara tvungen att skriva till dig och säga det här. Du gör så rätt i din mammarollen! En stor förebild!

Nu ska jag botanisera vidare i din blogg.

Kramelikram från Karlskrona och Irene

Åh, Bossan! Jag längtar efter att få träffa dig och din underbara familj. Kram tant Jenny

Åh du är bäst på att skriva dessa texter! Tack för att du delar med dig! <3

Som den trogna läsare jag är, och mamma till två små vilda troll på snart 2 och 4 år, måste jag bara lämna några ord idag. Du är så fantastisk! Vilken kärleksförklaring! Du får mig så ofta att stanna upp och tänka efter, livet med små barn är verkligen helt fascinerande. Stor kram till dig som får mig att både skratta och gråta en skvätt. 💜