De här små kottarna träffades redan på BB. Det var varma augustidagar och som nyförlösta hasade vi ut i tv-rummet för att se Usain Bolt ta OS-guld i 100 meter sprint och de låg i varsin genomskinlig plastlåda och nästan ångade av färskhet. Idag busade de runt som två virvelvindar. En mjukis med blonda lockar som ena stunden tyst smyger fram med händerna på ryggen för att i nästa göra stunts som får vuxenhjärtat att fara upp i halsgropen som en boxboll på ett nöjesfält och en iklädd halsband och tjattrande dunhårig som släpar runt på sin kudde och kallar alla för älskling.

 

Lika gamla och ungefär lika stora men ändå helt olika. Jag är så himla glad att den ena bestämde sig för att komma en vecka tidigare och att den andra inte riktigt ville komma ut för annars hade troligen inte våra vägar korsats. Det är så himla lyxigt att skaffa riktiga, viktiga vänner i vuxen ålder. Dessutom vet alla som har barn hur spännade det är att följa utvecklingen och se en liten människa sakteliga växa fram och det blir liksom extra kul när man ser två lika små som gror sida vid sida. Och när de idag kramades hej då så tror jag ta mig tusan att jag fick hål i en tand, så sött var det.