5 tips hur man prutar på loppis
Ett fynd är för mig när jag kommit över något till ett riktigt bra pris, eller när jag kommit över något högt eftertraktat. Superfyndigt blir det förstås när båda inträffar samtidigt. Jag ser det som en sport att pruta på loppis, jag var hemskt usel på det förr men har blivit lite mer slipad med åren, om du har svårt att prisförhandla så kommer här några knep.
1) Var ditt charmigaste jag, surkart som gnäller sig till ett lägre pris ger köpet en dålig eftersmak för alla inblandade parter. Säljaren ska inte känna sig missnöjd, möjligtvis lite snuvad men av en god anledning, efter affären. Jag flirtar hej vilt med kvinnor, barn, män och gamla gubbar som jag gör affärer med. Kallprat borde i det här fallet kallas varmprat för det är ett effektivt sätt att bonda med en säljare.
2) Bestäm innan du går till kassan vad du vill ge, är det flera fynd gör ett snabbt överslag för att kunna kontra med motbud.
3) Strunta i om det redan sitter en prislapp, jag brukar fråga vad säljaren vill ha för fyndet och får jag samma pris till svar så säger jag "vad säger du om jag säger xx kronor i stället?". Det är alltså här motbudet kommer in, erbjud en summa lägre än vad du faktiskt vill ge. Står det 100kr men du tycker 70kr vore lagom, säg 50kr så är sannolikheten större att ni möts halvvägs och säljaren känner sig mer nöjd med sin "uppförhandling".
4) Motivera prutningen; Påpeka eventuella brister som fläckar eller dyl. och vad det kräver av dig som köpare för att få fyndet funktionellt igen. Återigen utan att gnälla eller sura, man kan säga även negativa saker med ett leende.
5) Är det flera fynd så föreslå en klumpsumma och påpeka att du då köper hela klabbet. Vinst varje gång!
Så här lät det på ett ungefär när jag fyndade mina lampskärmar senast;
Via en lapp på dörren fick jag veta ägarens namn, det lade jag på minnet för ett personligt tilltal senare. Jag sökte ögonkontakt och hälsade glatt när jag kom in, gick runt en sväng i butiken, berömde ägaren för ordningen och visade hur exhalterad jag blev över att hitta de små lampskärmarna. Genast frågade jag efter styckpris (de var omärkta) och fick "25-30kr" till svar. Även om jag visste att det var ett rimligt pris låtsades jag inte om det utan utbrast med spelad förskräckelse "styck?!".
Sedan följde en stund av kallprat mellan att säljaren tog hand om andra kunder och jag botaniserade bland skärmarna, och sa liksom i förbifarten; "om jag köper flera då får jag dem väl för en tjuga styck?" Ja då var jag nog tvungen att köpa hela lagret blev svaret. Eftersom jag hade svårt att bestämma mig så räknade jag snabbt ihop antalet skärmar jag hade framför mig, 25 st, vilket skulle bli en femhundring om de kostade 20 kr/st, så då satte jag i charmoffensiven och sa: "Hörre du "Gunnar", kan vi säga att jag får 30 stycken för en femhundring?!" Och efter en kort tvekan gick säljaren med på mitt förslag så med enkla knep förhandlade jag ner priset nästan 50%!
Jag fick hjälp med packningen och berömde än en gång den fina butiken, önskade trevlig helg och vinkade hej då. Känslan var att vi kommer ses igen och att "Gunnar" kände sig, om inte precis lika supernöjd som jag så åtminstone, som att han haft en bra dag på jobbet.
Ut och testa själv på nästa loppisrunda vettja!
Foto: Sara Zetterström
Kommentarer
Postat av: Den där Victoria
Superbra tips! Jag måste fila lite på det här med att pruta, som jag är tämligen usel på.
Svar:
Little Miss Fix It
Trackback