Min lilla batteriladdare

Stress är inget som jag triggas av, eller visst, den där berömda kniven-mot-strupen-stressen har ju en tendens att få mig att prestera utöver min förmåga men i övrigt så blir jag väldigt dränerad i intensiva jobbperioder och har lätt att bli ganska frånvarande. Jesper har varit borta på fisketävling hela helgen och med facit i hand var dygnet runt-häng med Marsipanrosen precis vad jag behövde. Visserligen hade jag en del rekvisita och lite annat att fixa idag inför veckans jobb men istället för att hasta iväg och lösa det fortast möjligt så gjorde vi det till en utflyktsdag ihop Boosan och jag. Tvååringar, de borde förresten märkas som narkotikaklassat medel. 

 

 

Vi var lite tidiga på stan så först kollade vi i skyltfönster. Ja, det var typ vi och isbjörnarna men ongen skulle promt ha paljettklänning och vägrade dessutom att ha jacka på sig. Hon kunde drista sig till att ha pappans halsduk, som hon satte på huvudet, men hon var väl fortfarande svettig efter brottningsmatchen om jackan som jag förlorade. 

 

Sen gjorde vi misstaget som de flesta av barnfamiljerna i 18 svenska städer gör på söndagarna. Vi åkte till IKEA. Men hon som önskade korv till lunch var i himmelriket och dansade på borden. Även barnet tyckte det var toppen.

 

 

När vi tagit oss igenom familjeteriset bytte vi shoppinggalleria där vi hade sällskap av Marsipanrosens gudmor med barn. Föreställ er en lördagförmiddag i tjugoårsåldern med din bästa väninna, ett lättsamt sökande efter kvällens partystass i butik efter butik som avslutas i affären som tillhandahåller aftonens rusdrycker.

 

Those were the days.

 

Motsvarande scenario med en ett-, två- och treåring (varav den i mitten missade sin middagslur p g a glassfest på ett stort möbelvaruhus) kan närmast liknas en rugbymatch mellan dig själv och fjorton ålar i motståndarlaget. När jag lätt perspirerande till slut står i kassan (och i smyg rätt nöjt konstaterar att jag de senaste timmarna gjort kvällens löppass överfödigt)  hör jag en bekant röst som euforiskt gastar -maaammaaaaa och hon som nyss var påklädd vid min sida kommer farande från andra änden av butiken halvnaken iklädd tomtedräkt.

 

 

 

Tack älskade barn för att det är stört omöjligt att inte vara hundra procent närvarande med dig. För skattjakterna du ger mig när du spridit ut dagens outfit på ytan av en halv fotbollsplan. För att du liksom jag kan äta korv alla dagar i veckan om så var. För att du påminner mig om att allt inte behöver vara precis just så som jag vill ha det när du kärleksfullt kramar om en tomtedräkt i fleece och lyckligt konstaterar -Den är så föön! Och för ditt skarpa sinne för detaljer som när du nöjt påpekar att vi har likadana kängor. För sångerna du levererar och buset som glittrar i dina ögon och gör mig fladdrig i hjärtat.

 

Tvååringar alltså. De borde märkas som narkotikaklassat medel. Sjukt beroendeframkallande.

Åh så fint, känner igen mig och mitt egna tvååriga yrväder så väl :)

Underbart inlägg!!

Underbart inlägg!!

Vilken härlig "onge" du/ni har! Iklädd tomte dräkt och skelett ben! Man kan bara undra vad detta lilla livet ska bli i framtiden... :)

Ha ha, underbara unge! Och ditt fantastiska sätt att återberätta :D Jag blir beroende av din inlägg, du är så bra!

Oja, de borde vara narkotikaklassade! :) Tvååringar är fantastiska! :)

Absolut underbart inlägg! Spot on 110%
☆☆☆

Underbart! Igenkänningsfaktorn på topp- gapfniss i tyst tågvagn😂😍

Men så härligt.
Sitter på mitt "seriösa" arbete och skrattar så tårarna trillar.
Det är måndag och du har fått mej på strålande humör.
Tack!
Hon är underbar. ♥

Precis så ja! Renaste formen av kärlek.

Önskar det fanns en Gilla-knapp! Underbart 😀

ÅH, jag blir alldeles lycklig i hela själen av att läsa dina ord…Barn…så underbara, så närvarande, så viktiga…Livet ….på riktigt…<3

Fantastiskt:D Tack för bilder och återberättandet!

Såå fint! Jag kan inte annat än att se fram emot (och bli lite nervöstbitapånaglarnarädd) över stundande äventyr med prinskorven!

Åh så underbart! Alltihopa: 2-åringen, inlägget och bilderna! Tackar för skrattet :-)

Hahaa, gulliga Boo! Ja nog är det svårt att få nog av de dära (och även ibland svårt att fylla på med energi att hänga med i deras tempo). I år önskar jag mig energi som en tvååring, tack! kramkram

Alltså, din onge, tror inte det finns någon sötare och påhittigare tvååring alltså! Och som någon annan skrev här ovanför, älskar ditt sätt att återberätta det hela på. Jag hade smällt av om min (hypotetiska) unge hade bytt kläder mitt inne i affären :D haha haha ! Måste fråga om inte du kan berätta lite mer om hur ni tänker med Boos uppfostran (fel ord men vet inte hur jag nu ska formulera det?!). Hon verkar så härligt självständig och oblyg.Cool helt enkelt! Hur uppmuntrar ni det eller är det bara så hon är? :D Och hon pratar så bra! Är det något ni övar mycket på? Har inga barn själv som sagt men tankarna har börjat komma, och då är det klart man "inspireras" av er härliga lilla tjej, som verkar så trygg och världsvan.

Kram från en hyfsat ny, men trogen läsare! :)