Mitt inlägg i debatten

Det är väl ingen som läser några av landets populära inredningsbloggar som undgått att flera bloggare den senaste veckan chockats av upptäckten att de under en lång period kopierats i mindre stycken eller hela inlägg. Inlägg som sedan har publicerats i en inredningskrönika i en dagstidning i södra Sverige. Genomruttet och svårgreppbart. 

 

Ingen har outat personen, det handlar ju trots allt om en kollega och (s k) vän rent av, sfären är ju inte större än så, och jag blir illa berörd. För jag är också tjena, hej och kram med människan och har svårt att förstå hur det kunde bli så fel, under så lång tid. Hur hamnar man i situationen att ekorrhjulet snurrar så fort att det blir enklare att vecka efter vecka stjäla texter än att sätta ner foten och krasst konstatera, tusan jag kan inte leverera -ge jobbet till någon annan? Nu spekulerar en hel bransch istället vem den skyldiga är. Jag upptäckte igår att jag själv är misstänkliggjord, och tack och lov avskriven eftersom jag inte signerar någon krönika. Men om jag hade gjort det då, hade jag då blivit den lilla snöbollen som vuxit och sen oskyldigt stämplad för resten av karriären? Som sagt jag känner mig illa till mods.

 

Å ena sidan tänker jag på skräcken att stå där med mössan i hand, hur fruktansvärt pinsamt (hittar inget bättre ord) det måste kännas för personen i fråga. Samtidigt önskar jag att modet att stå för sina handlingar fanns där, och ett passande förlåt, jag gjorde bort mig, till berörda parter. Hur som helst hoppas jag på ett sätt att det inte går att komma undan med det men tråden mellan att hålla tyst och elda på spekulationerna och att outa någon och på så vis bidra till en viral hetsjakt är läskigt smal. Och jag vill inte kasta första stenen.

 

 

Usch ja det är verkligen märkligt allt det här som händer. Jag vet inte vem det är men jag har ju mina misstankar och är precis som alla andra chockad och lite ledsen över att det har blivit som det har blivit.
Men jag tycker att det är stort, och blir återigen lite stolt över kretsen som kallas inredningsbloggare och över den solidaritet och försök till förståelse som ändå visas just nu av alla inblandade som jag hittills har läst kommentarer av. DET får väl ändå ses som det lilla, lilla goda i allt detta?
Kram på dig!

Förstår att det inte är roligt att bli orättvist anklagad men jag begriper INTE varför läsare och media kräver att vi bloggare som drabbats av detta också ska måsta bära bördan av att ange en kompis. Kan inte tidningen som uppenbarligen brustit i sin textgranskning kliva upp på scenen och ta den bollen istället? Eller så kanske reportern på den där tidningen skulle ta och göra sitt jobb istället för att bara elda på spekulationerna och skapa sensationsjournalistik.

... och jag syftar då på reportern hos Resumé som i dagens artikel får vår medmänsklighet att framstå som märklig istället för storsint. Klart vi är besvikna och arga på henne, men det felaktiga blir ju inte ogjort för att vi är elaka tillbaka.

Mycket klokt skrivet och jag håller helt med. Det är redaktören på tidningen som brustit i sin koll, och självklart bloggaren som brustit i leveransen (är ju inte ens lagligt). Obehagligt med spekulationer som absolut inte leder någon vart.

Kram!

Så ledsen att du (och flera andra) blivit felaktigt utpekade, det var självklart inte vår mening med att hålla tyst. Själv hoppades jag att drevet skulle dö ut om det blev uppenbart att vi som drabbats inte var ute efter hämnd, för vad finns det då att skriva om? Bloggaren/krönikören är påkommen, har blivit av med sitt uppdrag och mår förmodligen väldigt dåligt över hela historien. Själv är jag så klart besviken, jag har alltid upplevt bloggosfären som ärlig och rak, men gjort är gjort och ingen vinner något alls på att det kommer fram vem det är. Jag förstår inte varför det är så viktigt för vissa att spoliera någons karriär för all framtid ...

Väldigt välformulerat. Verkligen jättetråkigt och svårt att förstå.

En stor kram till dig!

Verkligen helt ofattbart att något sådant här kan hända. Förstår verkligen inte hur man ens kan komma på tanken.

Svårt att förstå...

Bra skrivet! Förstår inte hur man tänker när man gör en sån sak...fatta vilken ångest att bli påkommen! Svårt att reparera den skadan i en så liten bransch som det faktiskt verkar vara...Och nu är det ju outat vem det var som plagierat.