Ingen rök utan eld

Jag nämnde ju något om röksanering i ett tidigare inlägg. Oh well, det här med att ha hus det når liksom nya höjder på allt-som-kan-gå-fel-skalan. Om jag säger så här, för några veckor sedan stormade det ganska friskt i våra trakter (om man med friskt menar såinåttahelvete) och det mest logiska för mig på lördagkvällen var att krypa ner under täcket, starta ett avsnitt av Suits, hålla mannen i hand och hoppas att taket skulle sitta kvar när vi vaknade. Det var bara det att stormen hade en annan bild av lördagsmys och när det kommer till undertecknad och Egon så kan vi säga att det står 0-1. Typ.
 
Det stormade som sagt, runt 27 sekundmeter - fönster skallrade, skorstenen ven och belysningen darrade (nä, där överdrev jag, lamporna lyste faktiskt stadigt, vi bor ändå i ett centralt villaområde) men det gjorde mycket för stämningen eller hur). I vanlig ordning eldade vi i kakelugnen på kvällen och den både värmde och spred ett betryggande lugn i den lätt omskakade småstadsidyllen där övervintrade studsmattor ven ikapp med luftburna soptunnor. Så.
Efter att ha gett upp och till slut sövt den vinterstormsexhalterade 2,5-åringen i bilen (kryssandes mellan ovan nämnda soptunnor och studsmattor) och i väntan på den djupa sömnen som passar bäst vid en transport mellan bil och minisäng så tände kaminkvinnans man en brasa i kaminen i sovrummet. Detta eftersom det kändes som om de två valen på hela jorden var att sitta och pratskrika till varann i soffan för att överösta Egon, eller gå och lägga sig. Klockan 21. Ännu ett poäng till Egon.
 
Ja för vi använder nämligen Hundraåringens största rum som sovrum. Detta eftersom vi måste upplåta ett av sovrummen till simfötter, bra-att-ha-möbler (oftast produkter som utgått ur Ikeasortimentet), bebiskläder i strl. 56-92 och tält a k a sånt som vanligtvis bor i ett förråd. Om en nu råkar ha något sådant (till skillnad från oss). Alltså har vi en kamin i sovrummet.
 
Lagom när jag ska bära in ongen de två meterna från bilen medan jag parerar bildörrens vindkast med höger del av ändalykten och mannen krampaktigt håller upp bakdörren åt oss går brandvarnaren. Mannen får tyst på eländet (genom det mest naturliga, att ta ur batteriet) och barnet förpassas vidare utan missöden till sin säng. Så vi gör kväll; borstar tänderna och släcker på nedervåningen, varpå min känsliga näsa börjar ana oråd på nedersta trappsteget och efter några snabba kliv uppför trappan står det klart att kaminen tydligen kastat in handsken och istället för att puffa ut röken genom skorstenen helt sonika har puffat ut den i vårt sovrum där det förutom det mest obvious som säng också befinner sig 20 flyttkartonger med varierat innehåll och ovan nämnda förrådsinnehåll. Lägg därtill typ 7 garderober öppen klädförvaring.
 
En meter tjock grå korvgrillningsrök hänger likt dimman i Lützen som en grå lovikkavante ner från taket. Vi galopperar ner med det sovande, lätt rökdoftande, barnet (dörren till hennes rum var tack och lov nästan helt stängd) och försöker att inte drabbas av panik. Nä, istället sätter vi hårt mot hårt och öppnar tre fönster under pågående storm som den mest naturliga sak i världen och ägnar den kommande halvtimmen åt att invirade i duntäcken klamra oss fast och fungera som ankare åt fönstrena så att vi när vi vädrat klart ska ha några fönster kvar att stänga. Med glas i.
 
Aldrig ha en eld brunnit ut så långsamt. Och aldrig har det varit så skönt att krypa ner i en (rökskadad) säng som runt midnatt när lukten var tillräckligt uthärdlig för att vi skulle kunna somna.
 
Jag vet inte om det var någon som märkte det på mässan men faktiskt så kände jag på kvällen efter Formex att min kavaj luktade lite rök...
 
Toché Egon!
 
Foto: Sara Zetterström
 
Sovrummet som det ser ut idag, med minimal rökdoft, och kaminen som inte längre är betrodd sin huvudsakliga uppgift.

Kommentarer
Postat av: charlotta

Neej, vad tråkigt!! Och rökdoft som greppat tag i textil är ju verkligen inget som är lätt att bli av med. Hoppas ni lyckats någotsånär.
Det fina är ditt sätt att återberätta det hela, du är för go! :)

Svar: Oh well, det bästa är att skratta åt eländet. I värsta fall får jag byta namn till Little miss smoke it...
Little Miss Fix It

2015-01-26 @ 16:27:22
Postat av: jennie

Men hujedamig, snacka om att allt som kunde minsann gick fel! En härlig berättelse dock, även om det är lite svårt att tro på sanningshalten när man ser de ljuvliga och harmoniska sovrumsbilderna. Inte mycket Egon där, inte… ;-)

Svar: Det var ju trots allt ett par veckor sedan nu... True story! :)
Little Miss Fix It

2015-01-26 @ 20:47:58
Postat av: Anonym

Vilken upplevelse. Vi har lite strul ibland med vår nya kamin att om vi inte får upp värmen snabvt. Dvs en hetstig brasa så trycker lågtryck ute istället ner röken igen o det läcker ut i hela vardagsrummet.
Ättika is da shit om du behöver tvätta bort rökdoft. Tvättmedel hkälper inte alltid men ättika!! Fantastiskt bra till mycket annat.

Svar: Precis det var det ju som hände... Vissa läxor är lite mer omfattande att lära sig av he-he. Tack för påminnelsen om ättika, det ska jag genast placera ut!
Little Miss Fix It

2015-01-27 @ 22:25:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback